att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

30 sep. 2012

Hjalmar Söderberg. Makten, kärleken och sanningen, Göran Lundstedt

Det här är del fyra i h:ströms serie ”Litterära profiler”, och den handlar om Hjalmar Söderberg och är skriven av Göran Lundstedt, litteraturvetare från Lund. För knappt två år sedan gav jag ut den första delen, om Virginia Woolf, och har fortfarande inte fått betalt. I förlagets monter på den nyligen avslutade bokmässan fanns min bok i en försvarlig bunt, men själv har jag inget intresse av vem som köper den.

Kanske Lundstedt hade större lycka när han tecknade sitt kontrakt. Hans bok har en ambitiös undertitel: Hjalmar Söderberg. Makten, kärleken och sanningen. Dock är den ganska spatiöst utformad, med 27 väldigt korta kapitel och blanksidor och större typsnitt och dubbelt radavstånd.

Av svenska klassiker är nog Söderberg den mest levande, så en ny bok om honom är välkommen. Av tidigare böcker är Bo Bergmans minnesteckning från Svenska Akademien förstås hyperintressant (kom i nyutgåva förraåret), liksom av de övriga i första hand Bure Holmbäcks båda biografier som har drygt tjugo år på sin så kallade nacke.

Att Söderberg är så levande beror nog på två saker: dels att han är så ung i sitt uttryckssätt, att det inte var någon tillfällighet att han kallades för ”ungdomens förförare” (med Lundstedts språk: ”inte för inte kallades han …”). Den friskhet som hans stil förevisar är bevarad. Och dels hade han ambitioner som sträckte sig utanför det strikt provinsiellt svenska. I första hand skrev han i förbund med nordiska kolleger, men han hade också koll på franska och tyska förebilder, på ett mer planerat och organiserat sätt än hos sina svenska samtida förbundna (med Lundstedts språk: ”han skrev à la sina nordiska kolleger …”).

Det här kunde Lundstedt ha gjort mer av, men hans bok stannar vid ytterst diskreta antydningar. Han är specialist på att öppna fönster för att lika snabbt smälla igen dem i ansiktet på läsaren. Så följs ett av de mest spännande kapitlen, om hur de fyra elementen skildras, av hur årstiderna är ett viktigt inslag i de litterära verken – i ett snålt tvåsidigt kapitel som bara nuddar vid detta oerhört intressanta ämne.

För ärligt talat är Lundstedt väl förtrogen med Söderbergs böcker. Han rör sig lätt och ledigt framåt och bakåt över det skrivna. Men verken avklaras raskt, långt innan halva den här korta boken är avklarad. Sedan följer några korta tematiska utflykter, innan det hela tar slut.

Några saker gör mig mest konfunderad, kanske just därför att det blir så kortfattat. Flera gånger hänvisar Lundstedt till Freud, något som är lite besynnerligt, då Söderberg själv med emfas förnekade att han stiftat bekantskap med charlatanen från Wien. Jag blir inte heller klok på om han ser Söderberg som cyniker eller romantiker, eftersom han säger att det inte går att vara bådadera (fast, invänder jag då, Lord Byron …). Och titelns referens till ”sanningen”? Om det är politiken som åsyftas, då är det visserligen vettigt, men det står inte mycket om politiken i den här boken, kanske mer om religionen, och där hade ju Söderberg en egen definition av dess sanning.

Så – om vartannat några goda sidor, som en jämförelse med Vilhelm Ekelund, och några tveksammare sidor. Men framför allt blir intrycket att Lundstedt känt sig som någon som tvingas kasta pärlor åt svin, då han förmedlar sin kunskap så sammanbitet och rudimentärt.

8 kommentarer:

  1. Björn, du skriver: "För knappt två år sedan gav jag ut den första delen, om Virginia Woolf, och har fortfarande inte fått betalt."

    Jag noterar att allt är som det var när jag lämnade den förläggaren bakom mig. Man ska inte opåtalat kunna driva förlag, antikvariat, tidskrift och nättidskrift om man konsekvent behandlar de hårt arbetande människor som skriver texterna som om de levde på luft och goda ord.

    Det har länge förvånat mig att verkligt bra författare och kulturjournalister arbetar för skojaren Hammarström. Det är inte så alldeles svårt att genomskåda hans affärsidé.

    Bra att du talar klarspråk. Fler skulle göra det.

    SvaraRadera
  2. Jaa, och det här är ändå i en bransch som generellt inte lönar sig ...

    I alla fall är det här ett tunt arbete, medan min bok i samma serie ändå kan göra anspråk på att vara en bok. Nåväl, alltid lär man sig något ...

    SvaraRadera
  3. H:ströms är känt för att sköta sina utbetalningar. Jag ska genast höra efter vad som hänt. Betalning ska utgå vid årets avräkning.

    Crister

    SvaraRadera
  4. Björn!
    Du har fått redovisning för bägge åren. Läs i ditt kontrakt vad som gäller royalty. Det är inte direkt schysst att sprida den här sortens desinformation. Har du fler frågor, mejla mig eller förlaget.
    De bästa!
    Crister

    SvaraRadera
  5. Hej - det är lite förvånande att läsa detta. Vi har skickat dig royaltyredovisningar för både år 2010 och 2011. Om du har några funderingar kring detta, slå mig gärna en signal eller skicka ett ebrev till johan@hstrom.se.

    Vad gäller Nydahls kommentar ovan så begriper jag inte vad han menar. Han undanbad sig all royalty över huvud taget för de böcker vi gav ut. Att hans påstående "allt är som det var" skulle inbegripa att h:ström inte betalar ut överenskommen royalty är inget annat än skitsnack.

    Med goda hälsningar,
    - Johan, bokförlaget h:ström - Text & Kultur.

    SvaraRadera
  6. Fast ... eftersom boken trycktes i 300 ex var väl inte tanken att den skulle sälja de 500 ex som skulle vara nödvändigt för royalty? Nu är den ju tryckt i ny upplaga, och att böcker säljs gör att pengar trillar in någonstans i alla fall. Och stipendiet, hur tjocka var citattecknen kring det ordet i kontraktet? Även en diktsamling som säljer i 150 ex brukar ge poeten en slant ...

    SvaraRadera
  7. Johan Hammarström18 oktober 2012 20:59

    Jag vet inte om du vill diskutera det här i kommentarsfältet på din blogg - försäljningssiffror, ditt avtal osv. Jag kan inte heller hålla koll på om du lägger upp en ny kommentar som jag ska svara på. Om du vill att jag förklarar avtalet, tryckningarna, det du kallar "stipendiet" osv, så kan du väl skicka mig ett ebrev, så kan vi fortsätta diskussionen så?

    SvaraRadera
  8. Finns inget mer att säga.

    SvaraRadera