Olistigt

Jag gör mitt bästa för att undvika att bli tidskriftsjunkie, men det går väl sådär. Nu tvingades jag köpa Vi Läser (nr 5), trots att det sällan känns som en tidning för mig. För jag tycker det är mest tråkigt att läsa författarintervjuer; jag blir bara uttråkad av deras oftast självupptagna gnäll och falska ödmjukhet. Men Yukiko Duke skriver fint om Carson McCullers, även om det är väl mycket av biografiska fakta som kan inhämtas från andra ställen. Den där ivern att introducera. Men Carson McCullers är ju ingen kuf som varit frånvarande från det så kallade litterära samtalet de senaste tjugo åren: tvärtom kommer hennes böcker frekvent i nyupplagor, för oss som inte har tid att kuska runt på second hand och loppmarknader, där de också är rikligt representerade.

Givetvis var jag oändligt nyfiken på tidningens relativt fyndiga lista med 40 författare under 40, även om jag gör mitt bästa för att undvika att bli listjunkie, och det går väl sådär. (Som folk i allmänhet tycker jag att de är störtlöjliga, men kan inte låta bli att gilla dem på ett smått perverst sätt.)

Och givetvis är jag vådligt frestad att kommentera valet av Marjaneh Bakhtiari som nummer 1 på den listan. Eftersom jag avskyr att använda mig själv som rättesnöre har jag några gånger de senaste åren förhört mig hos andra om vari hennes litterära kvaliteter består, men alltid fått beskedet att hennes första roman var hyfsad, att uppföljaren var sämre. Det som gläder mig allra mest med listan är att plats nummer 2, 10 och 14 delar utrymme med mig i tidskriften Const (som jag skriver om senare). Att hamna i ett sådant sammanhang är roligt.

Lika frestad är jag att kommentera med mitt elakaste hånskratt några andra platser (nummer 3, seriöst?). Och det är skandalöst att en så fin författare som Elin Boardy saknas, med två romaner som jag håller som några av de bästa från senare års utgivning på svenska. Och var är Elin Grelsson Almestad, för att bara ta ett exempel från Modernistas många spännande debutanter som getts ut nyligen. Speciellt när bubbellistan innehåller något av det mest bottenskrapade jag sett på länge (Ronnie Sandahl, verkligen?).

Är jag då frestad att göra en egen lista? Nja. Det känns bara orättvist, och dessutom har jag inte riktigt den energi som krävs för att ta reda på när författare är födda, och det är också något jag inte orkar bry mig om. Många av de författare som jag läste på 80- och 90-talet är jämnåriga med mig, och därför diskvalificerade från den här listan. Rangordning är dessutom ganska fjantigt: hellre hade jag sett att Vi Läser hade gjort en lista utan siffror, med 40 namn i bokstavsordning eller något. Det hade varit spännande med en sådan lista, att gräva ned den någonstans och sedan lyfta fram den om cirka tjugo år, och efter att ha blåst bort dammet kunna konstatera att - ja, vem fan är Marjaneh Bakhtiari, till exempel.