att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

24 sep. 2012

En lång vinter, Colm Tóibín


En lång vinter är en kort berättelse om en saknad mor och om en ung mans sexuella uppvaknande. Under ytan av denna välskrivna bok finns överraskningar och dramatisk intensitet.

Den irländske författaren Colm Tóibín fick ett mindre genombrott med Mästaren, som utkom på svenska 2005. Om det var en storslaget skriven roman om författaren Henry James inre liv är hans senaste bok på svenska den betydligt mer sparsmakade En lång vinter. Förlaget uppger att den skrevs 2010, men i själva verket publicerades den redan 2006 i novellsamlingen Mothers and Sons.

De skyltar alltså inte gärna med att det inte är en roman, utan en längre novell, som på engelska ofta heter ”novella”, en genre som har genererat mästerligt skrivna alster inte minst av Henry James. Det är en form som väl inte riktigt slagit igenom i Sverige, där novelltraditionen förhållit sig till ett mer blygsamt sidantal. Novellan uppmuntrar ett perfektionens finsnickeri som passar Tóibín ypperligt.

En son och en mor, som samlingens originaltitel utlovar. Sonen, Miguel, upptäcker att modern är alkoholist, och strax därpå försvinner hon, och samtidigt börjar vinterns första snö falla. Det här är i Spanien, i närheten av Pyrenéerna, på 50-talet, men tiden och platsen är tämligen oväsentliga inslag.

Vad Tóibín mer intresserar sig för är spelet mellan pappan och sonen, och hur de agerar när mamman inte längre finns där – både på ett mer direkt sätt, som handlar om misslyckad matlagning, och när det handlar om mindre direkta aspekter, som hur sorgen ska släppas fram. När ska de sluta hoppas? Denna disharmoni visas dels när sonen steker några ägg och låter fettet stänka över köksväggen – otänkbart i mammans närvaro – och dels när barndomsminnen markerar att en ny fas i bearbetningen har inletts.

Sonens oro gestaltas lika diskret och ändå öppet som när vi följde Henry James bestyr i Mästaren. Vi blir så småningom också varse varför Miguel är så rädd för förändringar: det har att göra med att sorgen på något sätt härbärgerar också andra känslor hos honom, sexuella känslor som han inte kan handskas med.

Formatet tillåter ingen vårdslöshet eller långtråkighet: det här är en förtätad och flerbottnad berättelse. Den berömda isbergsteknik som Hemingway lanserade i sin bok Döden på eftermiddagen kan sägas fira stora triumfer i det här fina sorgearbetet, som kunde ha skrivits av Hemingway, när han var i sin bästa form. Den är dessutom översatt av Erik Andersson, som tidigare i år översatt Joyces mastodontiska roman Ulysses: även här kännetecknas arbetet av noggrannhet och lyhörd språkkänsla.

En lång vinter är en gåtfull berättelse som fullkomligt frossar i hur snön bäddar in framför allt sonens vanmakt när mamman går förlorad. För några år sedan hintade Peter Englund att han ämnade skriva en essä om hur snön använts i skönlitteraturen. Tyvärr fick hans nuvarande syssla som ständig sekreterare i Svenska Akademien honom att lägga det projektet på is. Annars hade den här boken av Tóibín blivit ett givet inslag där. 

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 24/9 2012) 

4 kommentarer:

  1. Björn, du skriver fint här, jag läste boken för BTJ, det var nog redan i våras. Den gjorde starkt intryck på mig. Ibland är det förbluffande hur en fin berättare på så få sidor kan berätta om människor så att man minns dem.Då hade jag bara ett trist korrektur, och när jag nu ser den färdiga boken slår det mig också hur vacker den är. Intressant det du skriver om att boken ursprungligen ingick i en novellsamling.

    SvaraRadera
  2. Tack, jag gillar den mystiska atmosfären, & hur Tóibín långsamt bygger upp spänningen - förutom att det är en sån bra skildring av sorg!

    Konstigt av förlaget att trixa så där med titeln! Det är ju en tunn bok, och den ingick alltså i en novellsamling från 2006, med gemensamt tema, mödrar och söner.

    SvaraRadera
  3. Erik Andersson2 oktober 2012 00:26

    Jag måste nog ta på mig skulden här! Det var mitt förslag att En lång vinter skulle ges ut separat. Jag trodde att effekten skulle bli bättre om den inte stod bland andra noveller i en samling, för jag tycker att den är ett litet mästerverk. (Jag gillar i och för sig hans andra noveller också.) Det visade sig att författaren inte hade något emot det, och att den faktiskt utgavs separat i original 2005 på det lilla irländska förlaget Tuscar Press. Den har också utkommit separat på katalanska, Un llarg hivern (2007).

    SvaraRadera
  4. Aha! Ja, den är ju tillräckligt lång för att vara separat volym, jag tyckte bara det var lite snålt - det här är ju en jättebra förf, jag tyckte Mästaren som sagt var hur bra som helst.

    I vilket fall, ett gott arbete även av dig - och jag uppskattade som sagt Joyce-seminariet i torsdags, det var en spännande mix mellan er fyra, som hade olika infallsvinklar, även om det blev lite väl positivt ... om JJ alltså ...

    SvaraRadera