En redogörelse för en mumie, I Det Kungliga Antikkabinettet i Dresden, Grace Lake, översättning Sara Wengström, Relä

 

En persikofärgad liten pamflett visar sig inrymma en smärre sensation. Titeln: En redogörelse för en mumie, I Det Kungliga Antikkabinettet i Dresden. Författare: Grace Lake. Översättare: Sara Wengström. Förlag: Relä, med kopplingar till tidskriften Tydningen.

Författarnamnet ”Grace Lake” är en pseudonym för den brittiska poeten och vänsteraktivisten Anna Mendelsohn (1948-2009), som härmed introduceras på svenska. Häftet – ett A4-ark papper – består av fyra korta dikter och ett citat av André Billy, om den franska surrealisten Apollinaire. Den här experimentella dikten kom ut 1986, och är ett verk som kräver sin kontext. Det persikofärgade motiveras av innehållet i dikten, som också innehåller en kryptisk anspelning på filosofen Wittgenstein. Med mera!

Titlarna ”Inte så bra” och ”Inte illa” på två av dikterna kan ge en förnimmelse av hur det är att läsa Lake/Mendelsohn. Jag gillar hur den första dikten avslutas:

med varje klippt hår ett leende hål

smyckar kaniner med broderade underkjolar

i målade klor de knäcks, de trycker

sina spetsar in i spetsiga nosar

skriet tystat av det förgångnas outplånliga fladder.

Den omärkliga övergången mellan ”hår” och ”hål” är genomgående, liksom en medveten koppling till Paul Celans majestätiska dikt ”Dödsfuga”, med Margaretes gyllene hår och Sulamiths – ja, hur var det nu Celan skildrade hennes hår: ”Dein aschenes Haar Sulamith”. I Björn Sandmark och Eva Ströms översättning (Faethon 2020): ”ditt askhår Sulamith”. I Lars-Inge Nilssons översättning (Ellerström 1999): ”ditt askgråa hår Sulamith”. Hos Lake blir det, i Wengströms översättning: ”askigt hår”. Det är lyckat!

Dikterna innehåller gott om interna citat och allusioner, dolda kopplingar. Sist hamnar alltså ett citat av Billy, som utöver den uttalade referenserna även lämnar utrymme åt anspelningar på Dantes gudomliga komedi. Det är en inte oansenlig del av litteraturhistorien som aktiveras här: ”en ny poet, en ny poet? en ny poet!” skaldar Lake, men jag ser det nog mer som att det som skapas här är en ny poetik.

Det som dröjer sig kvar efter min läsning av Lake är det ”askiga” håret. Det är en oförglömlig bild. Om det är en bild. Hår är en viktig beståndsdel i de här fyra dikterna. Hår – och hål. Och kaniner, och vi som följt litteraturhistorien på nära håll vet förstås att det är ett litet steg – en snubbling – mellan Dantes nedstigning till Helvetet och Alices passage till Underlandet, för vem var det som ledsagade henne, om inte – en kanin.