Först av allt: vilken strålande titel! Kärlekens ordning och oordning: Dikter ur motstånd och dröm heter Modernista nya utgåva med dikter av franska modernisten Paul Éluard. Nu rör det sig inte om några nyöversättningar, detta. Lindegren och Laabans översättningar är från slutet av 1940-talet, och Zekelis bok med valda dikter är från 1975 (vilket verkar vara enda separatutgåvan av hans dikter). Å andra sidan torde dessa äldre översättningar vara svåra att lokalisera för den hugade.
Éluard var soldat i första världskriget, något som ledde till en livslång pacifism. Magnus Bremmer har skrivit en fin introduktion, som visar hur Éluard ingick i dadaismens innersta krets, tillsammans med André Breton, Philippe Soupault och Louis Aragon. Strax därpå slog han sig samman med främst Breton för att skapa surrealismen, en betydligt mer fruktbar av modernismens många -ismer. Besvärande nog skulle han också skriva en hyllningsdikt till Stalin – men ingen är ofelbar.
Det som kan förvåna en läsare av dessa dikter som i flera fall har cirka hundra år på nacken är kanske att de ter sig så beskedliga eller tillrättalagda. Har tiden desarmerat sprängkraften i modernismens dikter? (Not: det är som att lyssna på Sex Pistols låtar från 1976-77. Inte fan är de så chockerande eller ens stökiga längre?) Det kan vara så att vi som läser poesi har vant oss vid modernismens excesser. Éluard bevarar en fot i traditionen – en klok metod hos en poet som vill skriva dikter med längre bäst före-datum än den egna samtiden. Det vildsint bildrika riskerar lätt att bli sökt och ansträngt.
Dikterna blir cykliska, och om inte alla så går de flesta av vägarna till kärleken. Éluard prisar kvinnor – i obestämd form och i plural. Med andra ord: han söker till skillnad från andra manliga genier inte efter den förlösande kvinnan i bestämd form singular: hon som är en fantasmagori. Mer handlar det om att vara i världen, och låta världen vara i en. Men om dikterna saknar wow-ögonblick kan de hellre erbjuda lowkey storhet.
För det är inte som att Éluard egentligen lever på sina starka dikter – med undantag för ”Trädens heraldik”, som är en encyklopedisk dikt om underbara träd – medan jag ofta får anledning att dröja vid enskilda rader, som dessa:
Kärleken bor i världen för att glömma världen.
Jag blir friare endast i någon annans armar.
Vår kärlek behöver kärleken / Mer än gräset regn. (Jämför Everything But the Girl: ”And I miss you / Like the deserts miss the rain”.)
Jag blir också förtjust i en helt kort dikt, som kan likna Pounds imagismer, en tvårading: ”Döden kom helt ensam, gick sin väg helt ensam / och den som älskade livet förblev ensam.” Vad dikterna förmedlar är någon som verkar vara livrädd för glömskan.
En av dikterna, som här heter ”Förälskade kvinnor”, har tidigare översatts av den egensinnige Ekelöf (han skulle förstås ha uppskattat den här bokens titel om motstånd och dröm). Hos Pierre Zekeli:
Att klä av natten
Ögon att bryta stenar
Leenden utan att tänka sig för
För varje dröm
Nakna sjöar
Och vilsna skuggor[.]
Hos Ekelöf blir det:
För att avklä natten
Ögon att krossa stenar med,
Tanklösa leenden
Och för var dröm
Byar av snörop,
Sjöar av nakenhet,
Skuggor av rotlöshet.
Kanske Modernista med den här boken på ett blygsamt vis vill skapa en poetisk 1900-talskanon. Boken anländer lite drygt ett halvår efter den fina T.S. Eliot-volymen, och för ett par år sedan kom ju Siv Arbs gamla Sylvia Plath-översättningar i nyutgåva. Inte mig emot: det finns givetvis fler intressanta namn att upptäcka från 1900-talet. Varför inte den på senare tid aktualiserade Pablo Neruda? Eller Elizabeth Bishop?
Att läsa den här boken med Éluards dikter får mig att minnas när jag var nyexaminerad lärare och hamnade på Per Brahegymnasiet hösten 1998 och tyckte det var en god idé att ägna typ hela terminen åt modernismen (tbh, ingen klagade). Då fanns Éluard representerad i de antologier som jag konsulterade, liksom mer än en handfull av Lindegrens dikter – något som jag befarar har ändrats nu. Den modernistiska poesin är ju tacksammare att studera än prosan, för vad ger det att läsa 2-3 sidor Proust, Joyce eller Woolf?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.