att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

3 maj 2019

Prosa, Henry Parland, Appell


I den mån finlandssvenske författaren Henry Parland är ihågkommen torde det vara för sin poesi, som i höstas samlades i en vacker gul volym utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland, genom Appell förlag. Nu har i en likaledes vacker grön volym samlats Prosa, som återger kortare texter av skönlitterär karaktär – man utelämnar romanen Sönder (som dock återutges i en digital utgåva). Det rör sig om ytterst ambitiösa böcker, med gedigna för att inte säga nitiska inledningar och kommentarsdelar.   

Liksom Edith Södergran hade Parland en mångspråkig bakgrund, där tyska och ryska talades hemma, och han gick i finskspråkig skola, innan han bestämde sig för att skriva på svenska. Novellerna i den här boken visar tydligt att han hör till de författare som trädde fram ur Gogols kappa. En annan influens är den unge Pär Lagerkvist, han med de expressionistisk symbolmättade prosatexterna i Kaos och Onda sagor.  


Ung är förstås Parland också, och flera av de här texterna är skrivna av den typ av brådmogna tonåring vi gärna föreställer oss ha funnits förr, och som med visst fog kan sägas får sin bevisning i flera av texterna. Det rör sig om fyra avsnitt: publicerade noveller, opublicerade, ofullbordade, samt dagboksliknande texter.

Publicerat är fem kortare skisser samt en längre novell, ”Jag och min fars glasögon”, som publicerades i en studentsamling 1929. Han växlar kvickt mellan likgiltighet och uppriktighet. Det är ibland dödsföraktande, och man kan väl tänka att bara en mycket ung människa orkar ta livet på så här stort allvar. Här finns dock en distans inför det högtidliga, med dråpliga självmordsnoveller, raljanta diskussioner om alkoholen och dekadensen, fulla av den uppkäftighet som är charmig uteslutande när avsändaren är så här ung. Parland dog endast 22 år gammal.

Novellerna är fulla av en typ av besjälningar som ter sig ovanliga från dagens horisont. Det är skyltfönster som ler, överrockar som kommer till liv. Men det är också frågan om metonymier, som pappans glasögon, där vi får se ”glasögonen skrattade till”.

Till momentet med besjälningar hör överraskningseffekten. Mest är han intresserad av stämningar, intryck, så några regelrätta eller reguljära noveller är svåra att hitta här. Så fick Parland förstås utstå kritik för de få prosatexter som publicerades, i den mån de ens kommenterades. En del av kritiken är förstås rättmätig – kritik brukar ha den egenheten. Så är de här texterna nonchalanta mot dramaturgi och logik. I ”Vampyrer” finns åtta sådana intryck, suggestivt förmedlade genom textens variationer, från ”en smärtsam sugning” till ”en underlig sugning”.

Parland fångar livsledan, den som alltså drabbar det unga jaget. Varför ska man ens bry sig? Hans tonfall är överspänt, nyckfullt och irrationellt, men främst underhållande. I texterna finns en dramatik mellan allvaret och löjet, en kvickhet, ett temperament som aldrig vilar eller slår sig till ro. Kanske det här är både en brist och en tillgång, detta som Rimbaud, ett annat brådmoget geni, gjorde till sitt modus vivendi: ”Man måste vara fullkomligt modern”.  

Livsleda, jo, men alltid utifrån en komisk vinkel. Så kan vi här läsa om mannen som söker sig till Helvetet men hamnar i Himlen, eftersom Helvetet inte finns. Eller en av djävlarna som beklagar sig över arbetslösheten, då ingen längre tror vare sig på Gud eller Djävulen, så det börjar bli lika tomt på båda ställena. Absurd är också en opublicerad text från 1927 där ett stort huvud kommer rullande längs marken och en soldat försöker beskjuta det, men får svaret att den som saknar kropp torde vara död och att man inte får skjuta på den som är död.

Allvarligare är den text, ”Detta hände i en avlägsen framtid”, som kan läsas som en kommentar till förra sommarens plågsamma hetta, med dess skogsbränder och som kan normaliseras, med tanke på skogsbränderna redan i april i år. Något ohyggligt profetiskt kan hittas här: ”Du kommer att dö i de hemskaste kval. Märker du hettan nu? Den är ingenting mot det, som skall komma. Vi komma alla att stekas långt före det katastrofen kommer.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar