Utgående farkost, Ursula Andkjær Olsen, översättning Jonas Rasmussen, Rámus

I sin senaste diktsamling är den flitigt prisbelönade danska poeten Ursula Andkjær Olsen på jakt efter de låga känslorna. Genom att inse och acceptera hur världen håller på att falla sönder finns det bara en utväg, menar hon: att ta sig an och vårda hatet. Hon gör det i en tirad av självförakt: ”har ingen respekt för människor som inte hatar sig själva, människor som inte hatar sig själva fyller mig med avsky, människor som inte hatar sig själva är inte människor”.

Det som riskerar att bli långrandigt bryts upp av utopiska utblickar, de utgående farkosterna, i s/f-hymner som pekar ut en möjlig framtid, en bättre framtid. I dessa dikter är språket korrumperat, och jag gillar dem nästan lika mycket som jag gillar tjat-dikterna, där Andkjær Olsen excellerar i språkligt lekfulla attacker mot det städade och vårdade. Det är konsekvent skrivet av en surtant med noll intresse i att vara till lags. Här finns också en rytmkänsla som överrumplar läsaren. Skyll för all del inte på mig om ditt skratt fastnar i halsen!

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 9/3 2018)