Här i obygden
(Jönköping) är vi inte bortskämda med förstklassig teater.
Äntligen fanns det anledning att rusa till bygget Spira, för att se
Anna Petterssons smått geniala version av Fröken Julie. Är
man rädd för teatern, och det är man ju lite till mans, finns det
knappast en bättre medicin. Högt tempo, infallsrika nytolkningar,
och en totalt respektlös attityd till det stora mästerverket.
Riktigt bra litterära verk tål att man går hårt åt dem: de
behöver det, och förtjänar det. Strindberg tjänar på att bli
behandlad med annat än silkeshandskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.