Anna Odells film
Återträffen hör till de upplevelser som är svåra att
återge: en erfarenhet som inte tillåter språkliga intrång. Det är
som att förklara hur det ”är” att se en film av Kubrick eller
von Trier. Filmen blir också bättre ju mindre insatt du är i hur
hon har arbetat med den verkliga bakgrunden. Det är en viktig
påminnelse om att varje konstart då och då behöver förnyas –
för att väcka slentrian, visa att det finns oupptäckta sätt att
berätta en historia. Då blir Återträffen också något
annat än ”en bra film”; du vet bara att den är nödvändig.
Hej, jag kollade lite på din blogg och undrar om du är intresserad av att recensera min bok - Ambassadören? Jag har redan fått en del feed-back från läsare och två vanliga kommentarer är, ”Jag gillar inte science fiction men den här var verkligen bra!” och ”Det är inga små ämnen som avhandlas!” Visserligen finns det några typiska scifi-attribut i boken men fokus ligger på en helt annan och mer existentiell fråga: Har människan en moralisk rätt att leva på Jorden med tanke på rovdriften av naturresurser och oförmågan att hålla fred. Gå gärna in på hemsidan och läs vad andra tyckt. Där finns också mer information om boken. http://www.amby.se/sagtom/sagtom.htm Ambassadören finns tillgänglig både som e-bok och pappersbok. Hör gärna av dig/Med vänlig hälsning Björn
SvaraRaderaKönnen sie bitte sagen was ruta 24 ist? Danke, ich bin ein deutsche bloggleser, ob sie sagen das in deutsch versteht niemand, und dann weiss nur ich und das recht. Wir können zusammen diese geheimnisse haben, ok?
SvaraRaderaÅterträffen är så suveränt enkelt gjord. Det finns ingenting att tolka, bara att reflektera kring. Som att hålla en diamant i handen.
SvaraRadera