12 dec. 2013

12. Anna Odells Återträffen


Anna Odells film Återträffen hör till de upplevelser som är svåra att återge: en erfarenhet som inte tillåter språkliga intrång. Det är som att förklara hur det ”är” att se en film av Kubrick eller von Trier. Filmen blir också bättre ju mindre insatt du är i hur hon har arbetat med den verkliga bakgrunden. Det är en viktig påminnelse om att varje konstart då och då behöver förnyas – för att väcka slentrian, visa att det finns oupptäckta sätt att berätta en historia. Då blir Återträffen också något annat än ”en bra film”; du vet bara att den är nödvändig.

2 kommentarer:

  1. Deutsche Bloggleser12 december 2013 kl. 10:14

    Können sie bitte sagen was ruta 24 ist? Danke, ich bin ein deutsche bloggleser, ob sie sagen das in deutsch versteht niemand, und dann weiss nur ich und das recht. Wir können zusammen diese geheimnisse haben, ok?

    SvaraRadera
  2. mandelkakan.blogspot.se12 december 2013 kl. 18:37

    Återträffen är så suveränt enkelt gjord. Det finns ingenting att tolka, bara att reflektera kring. Som att hålla en diamant i handen.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.