Danska snillet Agnes
Obel går på sin andra skiva i liknande spår som en del svenska
artister, som SKRIET och Anna von Hausswolff, och låter
instrumentala inslag ta stor plats. Hennes ”Aventine” är
makalöst vacker, men det är en skönhet som inte saknar udd och
förmåga att skära rätt in i lyssnarens känslor. Musiken
balanserar elegant mellan det sköra och det våldsamma, där
stillsamma toner läggs kind mot kind med intensiva toner. Texterna
är lika exakt doserade, med lika mycket utrymme åt det fula som det
snygga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.