att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

24 okt. 2015

Bokvennen om (kultur)mannen


Kulturmannen (aaaargh!) är ämnet för norska tidskriften Bokvennens nya nummer (Nr 3. 2015), och det är med en mångfald av perspektiv man tar sig an ämnet. Det är upplyftande, för den som kanske tyckte att sommarens svenska debatt i ämnet bara var en unken upprepning av en debatt som fördes för första gången i januari 2010 när Åsa Beckman tog upp Stig Larssons svineribråk.


I Bokvennen är det olika röster som kommer till tals, inte alltid från de förväntade hållen. Sålunda anges Thomas Sutpen från William Faulkners roman Absalom, Absalom! som den arketypiske kulturmannen, där Merete Røsvik Granlund tar upp patriarkens ”oskuld” som en akilleshäl. Håkan Lindgren skriver om att det var på 1800-talet som mannen blev den onde. Intervjuer med Teju Cole och Edouard Louis ger också perspektiv på vad en man är under 2000-talet, och påminner mig att jag fortfarande har Louis oläst, vad är det för fel på mig.

Bjørn Hatterud skriver att biblioteket formade hans mansbild, med böcker av författare som Oscar Wilde, William S. Burroughs, Alf Prøyssen, Charles Baudelaire, som alla gav honom alternativa skildringar av mannen. Biblioteken räddade hans liv, skriver han, utan att få det att låta som en överdrift. (Jag vet ju att det stämmer; jag har gjort empiriska studier.)

Jakt, boxning och föräldraskap är andra identiteter för mannen, och det roliga är att det är Beate Grimsrud som skrivit boxningstexten (varför skulle inte kvinnor, vana att arbeta med en hacka i ena handen och balansera ett spädbarn med den andra, kunna ägna sig åt boxning, undrar hon retoriskt), och fotografen Verena Winkelmann som tagit de intima fotografierna av pappor med barn.

Recensionsdelen lär mig att Miranda Julys debutroman på norska heter Den første slemme mannen, vilket får mig att undra varför den på svenska tvunget nog måste behålla den engelska titeln. Men det är alltså helhetsgreppet som präglar Bokvennen, att man går till botten med sitt ämne. Att man därmed lyckas klämma ut så mycket ur något så stendött som kulturmansdebatten, det är faktiskt storartat gjort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar