att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

24 feb. 2014

Maurice, E.M. Forster


Den engelska författaren E.M. Forster skrev i hemlighet en roman som avslöjade hans sexuella läggning. När den nu äntligen kommer på svenska kan konstateras att den är en öppenhjärtig bekännelse som också är förvånansvärt modern.

Det är hundra år sedan E.M. Forster skrev sin roman Maurice, och sedan gjorde sitt yppersta för att undvika en publicering. Denna inföll inte förrän 1971, året efter hans död. Som romanförfattare är han nog mest känd för Ett rum med utsikt och En färd till Indien, som blev stora filmer på 80-talet. Han var också framstående litteraturkritiker.

Bokens innehåll – den skildrar homosexuell kärlek – var så kontroversiellt att kollegan Radclyffe Hall under 1920-talet hamnade inför rätta med sin roman om lesbiska, Ensamhetens brunn.

Huvudpersonen Maurice är den typiske engelsmannen. Forster betonar just detta typiska hos honom, och kanske det är själva kärnan i provokationen: att han är så vanlig. Han följer överklassens snitslade bana med studier på Cambridge och rätt in på en framträdande position i pappsens mäklarfirma.

Romanen skildrar honom från fjortonårsåldern och vägen in i vuxenlivets skilda typer av uppvaknanden: intellektuellt, estetiskt, och sexuellt. Problemet för Maurice, vars namn klingar så likt det Morgan som var Forsters tilltalsnamn, är att han gillar killar.

Han är naiv och lite av en slöfock. Forster anstränger sig för att avlägsna alla likheter med sin egen person, kanske av självbevarelsedrift. Han förälskar sig i kompisen Clive, som besvarar känslorna, tills han gifter sig och lämnar Maurice i ett existentiellt tomrum. Familjen förväntar sig äktenskap, ättlingar. Hans enda intresse är att försvinna.

I den symboliken har Forster hittat något väsentligt, och kanske också modernt: ”det mörker som är ursprungligt men inte evigt, och som är underkastat sin egen gryning.” Här skapas en märklig resonansbotten till berättelsen om Maurice, som kan säga något om vår tids transparenta människa, som twittrar och instagrammar och facebookar fram sin tillvaro. Forsters roman visar alternativet: det hemlighetsfulla livet.

Från kompisen Clive rör han sig mot en relation som är lika hemlighetsfull som den är farlig. Vi följer hans vedermödor med författarens närgångna blick: så här öppet kunde ingen brittisk romanförfattare skriva för hundra år sedan, så det var ett klokt beslut att låta romanen invänta mer toleranta tider. Inte förrän 1967 avkriminaliserades homosexualitet i Storbritannien.

Det kan vara så att Forster med den här romanen kände sig friare som författare, i vetskapen att han skrev för ingen annan än för sig själv. Bland annat inkluderar han ett detaljerat toalettbesök åtta år före Joyce gjorde sin pionjärinsats i Ulysses. Stilen hos Forster är rastlös, blandar friskt mellan det öppet sorgsna och det undertryckt indignerade.

Maurice är fortfarande en angelägen roman, som tack vare att den är så ledigt skriven känns mer modern än en del andra av Forsters verk. Maria Ekmans lyhörda översättning bidrar också till att få fram det moderna hos den här författaren.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 24/2 2014)

6 kommentarer:

  1. har just börjat läsa den och jag reflekterade också över att den känns modernare än annat Forster skrivit. jag väntar med förordet och hela din recension tills jag läst... Maurice fångade mig omedelbart

    SvaraRadera
  2. hej bernur, har just sett eminenta only lovers left alive och gick in på din utmärkta blogg för att läsa dina tankar kring filmen. hittar ingen post dock, kan du inte skriva några rader om den? bless, /eve

    SvaraRadera
  3. Haha, nice try, i Jönköping lär den aldrig visas, den räknas nog som "smal" ... Väntar förgäves på Trier, etc.

    SvaraRadera
  4. "Nånting måste gå sönder " på Folkets Bio 30 mars. Riktigt bra.

    Ingela

    SvaraRadera
  5. Har hört gott om den.

    SvaraRadera