att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

19 juni 2012

Jaco, Per Ole Persson


En debutroman om en svensk som tappar sitt moraliska fotfäste i ociviliserad mark, kan det vara något? Nja, även om den sålts till flera länder redan finns det anledning att hålla igen entusiasmen.

Svenskar på semester, det vet vi väl hur det brukar gå till? Speciellt ungdomar, oavsett om det har gällt supsemestrar till alpländernas vinterorter eller partyresor till medelhavsöar. På flera ställen har svenskar fått så dåligt rykte att de inte längre var välkomna.

I Per Ole Perssons debutroman Jaco har vi en svensk ung man som har lämnat civilisationen. Han befinner sig på Timor, året är 2006. Det är inte helt klart vad han har där att göra: till en början vandrar han planlöst omkring vid något som liknar hopplöshetens rand. Han registrerar lojt vad som händer omkring honom. Han ligger med en kubansk läkare.

Så träffar han ett par. Den blinde mannen Elias och den höggravida Miriam. De tar hand om honom, ger honom mat, och han skedar med henne nattetid. En erotisk attraktion uppstår mellan dem, medan Elias snarkar bredvid, och känslan av annalkande katastrof infinner sig.

Tyvärr lite väl versalt skriven. För Persson har skrivit en ganska fyrkantigt berättad kortroman, där händelserna spårar ur lite väl kontrollerat.

Jaco är namnet på den lilla ön utanför Timor, en ö som här beskrivs vara ett levande väsen. Att något hemskt är på väg att hända, det blir vi varse, som sagt med lite väl tydliga förtecken.

Huvudpersonen förblir outredd genom romanen. Varför är han där? Är han en idealist, en hjälparbetare? Det antyds mer att han har mer dubiöst bagage, när han kallar Elias ”en hederlig man. Det är inte jag.”

Den här ohederliga mannen ska alltså bära romanen, men förblir som sagt både en gåta och tämligen ointressant som psykologiskt gestaltad karaktär.

Enligt förlaget är Jaco redan insåld till flera länder, och med lovord från Peter Høeg på omslagsfliken är manegen krattad för en internationell framgång. Men jag vet inte om jag är så säker på att det här kan tilltala en större publik, då det känns som en alldeles för apart och mystisk bok.

Att den översätts betyder inte automatiskt att den blir en storsäljare. För några år sedan var det en bok som hette Strindbergs stjärna som skulle bli jättestor utomlands, och något liknande gällde för böckerna skrivna av Lars Kepler, samt tonårsserien Cirkeln. Vi kanske ska låta den internationella marknaden säga sitt innan vi börjar yra om stora svenska litterära erövringar. 

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 19/6 2012) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar