Döden AB

Sylvia Plath

Döden AB

Två, så klart det är två. 
Det verkar så helt naturligt nu -
En som aldrig tittar upp, vars ögon är slutna
I klump, som Blakes. 
Som demonstrerar  

Födelsemärkena, hans kännetecken -
Ärret från skållhett vatten,
Den nakna 
Kondorens ärg.
Jag är rött kött. Hans näbb  

Smäller åt sidan: jag är inte riktigt hans ännu. 
Han säger att jag tar dåliga bilder. 
Han säger hur söta 
Barnen är i islådan 
På sjukhuset, en enkel  

Krage i nacken, 
Sedan plisseringen av deras joniska 
Dödsklänningar. 
Sedan två små fötter. 
Han varken ler eller röker. 

Den andra gör det,
Med sitt långa hår berömmande. 
Djävel 
Runkar sin glans, 
Han vill bli älskad.  

Jag upprörs inte.  
Frosten skapar en blomma, 
Gryningen skapar en stjärna,
Dödsklämtningen, 
Dödsklämtningen.

Någon är det slut med. 

Övers. B.K. 6/3 2011.