De bästa idéerna är oftast de enklaste. Eftersom jag är för rastlös för att lyssna på poddar tar jag med glädje emot andra initiativ, såsom boken. Bildningspodden har jag förstås hört talas om. Den huserar på Anekdot, som låtit Norstedts samverka för att presentera fem korta essäer tryckta i häften, samlade i en ask som fyndigt döpts till Bildningsboxen. Åtminstone tre av essäerna har gått att läsa digitalt på Anekdot. Essäerna är ett bra tillfälle att bilda sig. Ämnena är vidsträckta, som sig bör: från månens historia, via Mary Wollstonecraft, djurrättsfrågor, kokainet, till aktie-SM 1979.
Anna Blennow skriver i sin essä Månmätning en månens kulturhistoria. Månen är cirka 4,5 miljarder år gammal, och var ursprungligen en del av jorden. Nu rör den sig bort från oss, med en hastighet av 4 cm per år. Det är den typen av kunskap som bidrar till att göra månen ännu mer poetisk. Blennow citerar bland andra Sapfo och Stagnelius – en annan månpoet är Bruno K. Öijer, och kanske kunde hon ha återgett hans stämningsmättade bild som återger den förlorade traditionen att niga för nymånen, eftersom hon nämner att hon lärde sig den vanan av sin farmor.
I hennes essä förenas magi och vetenskap, och hon redogör för månens etymologi. Därav det mätbara, att vi använder ordet ”månad” har med månen att göra ursprungligen. Det sägs också att det inte finns evidens för att fullmånen gör oss mer galna eller sömnlösa, något jag vill bestrida, då nätterna kring fullmånen ofelbart stjäl flera timmar av min sömn.
För några år sedan utkom på Thales en fin biografi: Mary Wollstonecraft, feminismen och frihetens förutsättningar. Den var skriven av Lena Halldenius, som till den här boxen har skrivit Mary Wollstonecraft och friheten. Den utgår från samma resa till Skandinavien som var föremål för Katarina Bjärvalls pinfärska bok. Halldenius skriver om den äventyrliga kvinnan som på slutet av 1700-talet var så rebellisk och modig, men också vidsynt och förutseende. När Halldenius jämför hennes bild av världen som skådeplatser anges Shakespeare som förebild, men man kunde lika gärna säga att hon förutsäger Jean Baudrillards teori om hur tillvaron är beroende av simulacra, olika iscensättningar, där kvinnlighet är en av dem. Hon skrev också om något som liknar embryot till internaliserat kvinnohat.
Som kvinna tvekade hon inte att resa ensam, och helst uppsökte hon farofyllda platser. Till exempel Frankrike, där hon knappt hann anlända förrän det befann sig i krig med hemlandet England. Grundprincipen var att vara mitt i händelsernas centrum för att kunna återge det som sker på ett tillförlitligt sätt. Inte heller skrev hon för att läxa upp oliktänkande eller den som begått felsteg: hon är toleransens filosof, medveten om vad som begås för att den handlande varit nödd och tvungen.
Karl Johan Ekelund är föremål för Karin Dirkes essä Hästslaktaren. Han var tidningsman och poet – samt hästslaktare. På mitten av 1800-talet skedde djurslakt centralt i städerna, eftersom man saknade kylmöjligheter. I stället för att låta hästarna slita ont som dragdjur så länge att de stupade på sin post kunde de slaktas och bli människoföda. Det skulle vara en kvickare, effektivare och skonsammare död. Ekelunds förslag tog sikte på att göra sig kvitt tabut mot att äta hästkött. Tyvärr skulle det i förlängningen leda till industriell och allt mer mekaniserad slakt, som i vår tid inte direkt skonar djurens väg mot döden.
Dirke spårar djurens rätt-rörelserna till denna brytpunkt i mitten av och slutet av 1800-talet. Att det sker strax innan kvinnorörelsens igångsättning är ingen tillfällighet: Fredrika Bremer intresserade sig för Ekelund och hans arbete för att underlätta för djuren. Kvinnor delade något väsentligt med djuren – en underordnad ställning.
Droger äger en kittling, och Daniel Bergs essä handlar om Freud och kokainet. Det är en bekant historia, hur Freud på 1880-talet upptäcker kokainets egenskaper som gör honom mer ohämmad i sociala sammanhang – samt att det stärker hans libido. Men Berg ägnar sig mer åt att skildra hur droger har fungerat i kulturella sammanhang sedan dess. Freuds idé underlättade för honom att bli normal, vilket är en slags ironi då hans psykoanalys i så hög grad bygger på att ingen är normal, att ångest är ett normaltillstånd.
Att kemiska droger – narkotika – fortfarande lyfts fram som ett hälsosammare alternativ till alkohol (”ööööh, du slipper bli bakfull ju!”) är inget nytt. Parallellt med drogernas så kallade segertåg fungerade nykterhetsrörelserna, som drogs mot att förskjuta måttlighetsidealet mot ett avhållsamhetens hegemoni. Paradoxalt nog bidrog det till kokainets dominans, att det ändå sågs som hälsosammare än just alkohol. Och så utmynnar det i Oxycontin, Prozac och andr SSRI-preparat.
Sist ut är David Larsson Heidenblads essä Aktie-SM 1979 – det vill säga, det är den jag läser sist, hur nu det kommer sig. Den väcker olustiga associationer till min gymnasietid när 80-talets portföljbärande grabbar av identiskt snitt lusläste text-tv på rasterna för att bevaka aktiekurserna. Det hölls alltså ett SM i aktier 1979, precis innan 80-talets nyliberalism och individualism skulle sjösättas. Margaret Thatcher valdes som premiärminister i England några månader senare, och Ronald Reagan blev president i USA året därpå, och hur det gick sedan, det vet vi nu.
Syftet var att popularisera aktieköp, men det var också ett tillfälle för Sparbanken (sedermera Swedbank) att göra sig mer attraktiv för affärskunder. Sedan följde strax löntagarfonderna som en följd av den folkrörelse som aktieinnehav skulle bli. Själva tävlingen blev först ett fiasko, då det uppdagades att det skedde vissa oegentligheter – liksom, vem kunde ha anat det? Det var ändå en oskyldigare tid, 1979.
Ja, dessa fem essäer läses väl helst av dem som är för rastlösa för att orka lyssna på poddarna. Det är olika ämnen, och på frågan om man blir bildad måste jag nog tillstå ett tydligt ”jovars”. Det är underhållande, men främst ger det ju mersmak, en vilja att lära sig mer. Och det kan man förstås få på annat håll. Det här är en god introduktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar