Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

6 jan. 2013

Samtidigt, i Norge …


Det är nästan alltför lätt att gnälla på den usla situationen för kulturtidskriften i Sverige, och dessutom kanske lite orättmätigt. Den som ids läsa på norska ska dock finna en hel del av intresse, till exempel tycker ju det stora förlaget Gyldendal att det är lönt att ha en tidskrift, Vinduet, och så finns ju den extremt påkostade Vagant.

Vagants nya nummer (4/2012) innehåller en längre essä av Stig Sæterbakken, som skriver om poeten Tor Ulven, om dennes roman Avløsning, en tråkig läsning om man tänker på att Ulven dog för egen hand 1995, vad som skulle följas av att också Sæterbakken dog för egen hand 2012. Men också en allt annat än tråkig genomgång av det typiska för Ulven både som poet och romanförfattare.

Lika långt från tråkig är (ännu) en text om David Foster Wallace, (ännu) en författare som begått självmord. Ola Jostein Jørgensen skriver om en ny biografi på engelska, och jag blir som vanligt lika sur över att jag aldrig ger mig tid att läsa DFW och lika begeistrad över att jag kommer att göra det.

Poeten Susanne Christensen skriver om oförmågan att känsla som ett tecken i tiden. Tidskriften handlar förstås inte bara om litteratur, utan har med längre sjok om konst, och ett reportage om operaregissören Stefan Herheim, som arbetar med Wagner. Vad som skiljer Vagant från vår svenska motsvarighet 10-tal är bland annat att den norska varianten har ett grundligt recensionsmaterial, både längre och lite kortare texter om böcker, däribland den mest ambitiösa läsning jag har sett av Lotta Lotass: där ligger svenska recensenter i lä!

Jag ska som sagt inte vara för orättvis mot svenska motsvarigheter: vi har 10-tal, vi har Ord & Bild, vi har … eh, vi har … Alltså, problemet är ju att vi har visst kulturtidskrifter, men de är ju stört omöjliga att upptäcka – dels saknas de nästan helt i den så kallade kulturdebatten, och dels går de inte att hitta i tidskriftsfloran. Nog kan jag om jag anstränger mig, tar tåget till Göteborg eller Stockholm, hitta dem, men vill jag köpa dem på affär då hänvisas jag till reklamprodukter som Vi läser och Books and Dreams.

8 kommentarer:

  1. Du är alltid välkommen till Rymden!

    Ärligt talat, frågan är om inte kulturtidskrifter, om de ska överleva, måste överge idén om en fast pappersutgåva är ett måste för att vara legitim. Inte så att en pappersutgåva är sämre, inom vissa områden är onekligen bättre (för att inte tala om att jag tycker det är trevligare att läsa på papper), men idén att den "riktiga" kulturdiskussionen förs på ark med trycksvärta tror jag vi måste bort från. Din blogg är ju ett annat exempel på det. Det för oss också bort från platshegemonin, där viss information endast finns på vissa platser och man måste ta "tåget till Göteborg eller Stockholm" för att få tag på något. Det riskerar visserligen att urholka nyanser och skapa en enda stor monokultur, men det kan och bör motverkas på andra sätt.

    SvaraRadera
  2. Jo, Rymden finns, liksom Ett lysande namn, förvisso. Men jag tänkte mest: om jag handlar & vill läsa nåt annat än bröllopstidningar? Livsstilsmagasin? Tidningar om jakt, fiske, krig, fotboll, heminredning, cigarrer?

    SvaraRadera
  3. Ett annat problem är ju att det inte finns en "riktig kulturdiskussion" och jag tror man är helt fel ute om man vill skylla det på att det inte finns ställen att föra en sådan på. Felet ligger ju hos oss och att vi inte för den. Det spelar ingen roll var den förs, om den förs - tror jag. Maskinen är först social osv.

    SvaraRadera
  4. Jag tror en möjlig väg ut ur dilemmat - som säkert är en stor jävla tankeknuta från början - är att sluta tro att vi behöver diskutera så mycket. Det finns annat som är värt, lyssna exempelvis. Tycker en tidskrift som Vagant visar att det är ett ideal som vi bör sträva mot. Men då måste folk vilja lyssna och sådär och det är ju ett problem.

    SvaraRadera
  5. Bra invändning, Victor, men samtidigt är det så att en tidskrift är ett lämpligt forum, då det tillåter fördjupningen & längre essäer - det är väl bara Bengt Ohlsson & Ann Heberlein som får breda ut sig över flera sid i DN, t ex?

    Lyssna - ja, men alla skyller på att de inte har tid ...

    SvaraRadera
  6. för några år sedan fanns även norska sajten www.jung.no
    I Sverige finns det inte så mycket att yvas över. Jag vill ha en bred litterär tidskrift med recensioner som inte är alltför teoretiska.

    SvaraRadera
  7. Exakt: alltså ingen akademisk tidskrift, utan en lättillgänglig tidskrift som ändå inte underskattar läsaren. BLM!

    SvaraRadera
  8. Kan tipsa om tidskriftsbutiken.se, samtliga Sveriges kulturtidskrifter samlade på ett ställe.

    SvaraRadera