26 sep. 2011

Anarkistens klagan

Medan mina kolleger lärarlyfter sig och förkovrar sig med studier slumrar alla mina ambitioner, och jag kan ärligt säga att det inte finns mycket som skulle få mig att vilja plugga igen. Men när jag ser att H får läsa texter med titeln "Negationens typologi" (en uppsats av Östen Dahl) blir jag i alla fall lite avundsjuk. Själv ska jag läsa Ulf Lundell ... Men jag tröstar mig med Mattias Alkberg, som bara blir argare och argare. Hans senaste skiva "Anarkist" är precis som vanligt ojämn och kantig och vass, med några vackra ljuvt ljusa stunder och några partier där han borde ha hållit igen en aning. Men inget kan få mig att sluta lyssna på några av de bästa låtarna, som den här: "Bit i kudden, skattebetalare", en rätt uppriktig uppgörelse med Sverige efter valet 2010. Och "Dementorer" är ännu bättre, ännu roligare. Går det att vara mer defintiv än så här?

Vi är fyllskallarna
Vi är fundamentalisterna
Vi är kristdemokraterna
Vi är Jan Björklundarna
Vi är hemmakvällarna
Vi är Idol-deltagarna
Vi är karatepinnarna
Vi är raggarbilarna
Vi är dörrvakterna
Vi är föräldrarna
Vi är skitungarna
Vi är Dementorerna

2 kommentarer:

  1. Ulf Lundell och Negationens typologi: Det är långt mellan lycka och leda. Men steget mellan Mattias Alkberg och Ulf Lundell är faktiskt kortare än du tror.

    SvaraRadera
  2. Nästan exakt vad jag tänkte! Om 20 år, då!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.