Kajak, Pär Hansson, Norstedts

Norrländske poeten Pär Hanssons nya diktsamling har kajaken som både bokstavligt och bildligt tema. Hans dikter idealiserar naturen, men blir ändå en lockande inbjudan för poesiläsaren.  

I ett av årets nummer av den norrländska tidskriften Provins skriver kritikern Ann Lingebrandt om förfallen och rucklen i Pär Hanssons tidiga diktsamlingar (han debuterade med Ruckel 1998). I nya boken Kajak finns en återkoppling till förtjusningen i de lämningar som utgör ett så tydligt inslag i norrländska utflyttskommuner. ”Människan är / människans ruin”, skriver Vännäsbördige Hansson i en tydlig allusion till Plautus ord, ”Människan är människans varg”.

Nu är det här en diktsamling som söker sig mot vattnet, i konkret mening. De olika avdelningarna inleds med piktogram, alltså bilddikter där själva dikten illustrerar sitt innehåll, i det här fallet kajaken. 

Vatten är också en lämplig metafor för den skrivande, som enligt Pia Tafdrups poetik ska gå på vatten. Då fuskar Hansson möjligen med sitt hjälpmedel. Hos honom blir det en strategi: hellre paddla än illa fäkta.

Men jag måste säga att det börjar bli lite ledsamt att alla upplevelser ska bli ett statement. Att idealisera naturen har väl blivit en kliché, och jag kan tröttna på poeter som uppfattar naturen som en retreat. De borde akta sig för det farliga som finns i naturen: har de aldrig sett Den sista färden? 

Nå, i sanningens namn blundar inte Hansson för det lömska som döljer sig, som ormen och spindeln. Och när han skriver idylliska vykort om familjeutflykter som utförs i egenskap av familjefar är det inte utan inslag av oro, som om allt sker på nåder. I de här dikterna finns en nostalgi som förtydligar Hanssons tidigare koppling till förfall, bara att den numera också finns i den natur som håller på att luckras upp inför våra ögon.

Att vilja uppsöka naturen blir också en rimlig önskan, när världen ser ut som den gör: ”Reklamen / gör reklam för reklamen / Samhället, våra ögon / godkänner / ockupationen”.

Inte konstigt då att Hanssons diktjag – som uttalat heter Hansson, förresten – söker sina upplevelser i naturen. Där kajkar han och kantar, och det är inget svårt val för den som intresserar sig för poesi att följa med honom dit.