Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

16 nov. 2018

jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det, Marie Norin, Norstedts


En ny bok av Marie Norin innebär att bli påmind om variationsrikedomen i den svenska samtidspoesin. Hennes nya bok har en tungvrickande titel och ett rektangulärt format, och dikter som växlar mellan inventering av natur och hushållsprylar med utbrott av korta lyriska sentenser. Ett slags avsked till världen som vi känner till den. Ett farväl till en livskamrat, utan att skilsmässan blir total: ”du andas ännu inuti mig / händerna har dina händer / munnen har din mun”.


Det är originellt, för att inte säga excentriskt, men genom händelseförloppet kristalliseras något som ter sig privat, med måhända autentiska repliker. Anklagelser och självrannsakan landar lika tungt i diktjaget, och uppräkningarna får formen av besvärjelser. Genom berättelsen löper oron över barnen, över relationen, över den egna hälsan. Världen håller på att gå sönder, och då tvingas man för att behålla kontrollen hålla fast vid det som inte förflyktigas. Vad boken ändå visar är att man inte tar sig loss ur sina rutiner ostraffat.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 16/11 2018)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar