Dörrar, fönster, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Novellix

 

Vad sägs om den här affärsidén? Vi ger ut supertunna böcker, med text bara på tretton boksidor, men tar vad som borde vara fullpris på en normal pocket (det vill säga 70 kronor)? För att maxa vinsten ser vi också till att samla utgåvorna i askar, så kunden behöver köpa fyra stycken i ett paket. Nu vill jag invända, för det är väl sällan alla fyra som samlas är värda ett köp? Borde vi inte få plocka russinen i kakan?

 

Den senaste asken har moderskap som tema, och de fyra novellerna är skrivna av Agneta Klingspor, Agnes Lidbeck, Ingvild H. Rishøi och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Ska jag då köpa norska Rishøis novell Vi kan inte hjälpa alla, trots att det är samma översättning som Granta gav ut 2013 i sitt premiärnummer, och samma som Flo förlag översatte i samlingen Vinternoveller 2018, en novell som jag för säkerhets skull också läste på norska 2014 i den norska novellsamlingen?

 

Skulle inte tro det. Ändå är det ett mästerverk, och det krävs förstås något sådant för att det ska vara värt att lägga sjuttio spänn på ett så tunt häfte. Ok, Novellix har genom åren gett ut sådana veritabla mästerverk, skrivna av bland andra Katherine Mansfield, Edgar Allan Poe, Hjalmar Söderberg, samt Charlotte Perkins Gilmans Den gula tapeten.

 

Hur står sig då Dörrar, fönster, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli? Jag är mer intresserad av den än av Klingspor och Lidbeck. Om CRFN:s senaste roman hade betingat samma pris per boksida (5,38 kronor) skulle den med sina 429 sidor ha kostat drygt 2300 kronor. Förvisso är det en bra roman, men ändå.

 

CRFN:s take på moderskap handlar om ätstörda kvinnor och glufs-glufsande män. En mamma och en pappa är på en fest, och de har kommit på knepet att få sina tre gullungar att sova ut morgonen därpå: ta med dem på festen och låt dem somna senare än vanligt, så får de bakfulla föräldrarna sovmorgon. (Det här har jag testat, och grattis till den som det funkar för.)

 

När de kommer hem vill mannen ha sex men kvinnan vill hellre typ supa eller äta, så hon skyller på att yngsta dottern ropade och smyger iväg och börjar dagdrömma om deras status i kompiskretsen, att de ”utstrålar ’sex’”, att det var som att mannen ”blev elitsportare fast i sex”. Förlåt, men det här låter som när Sting skröt om att han hade sex 36 timmar i sträck (källa?).

 

Tanken är att en kvinna som blir mor måste utplåna sig själv. Det här temat känns igen från ganska många svenska autofiktiva romaner från de senaste åren. Det känns också som ett tänkbart ämne för en krönika av Carrie i Sex & the City (förlåt för antik referens, men säg en bättre tv-serie om relationer): ”Is it really true that when a woman becomes pregnant she is forced to extinguish herself?”

 

När mamman inte får någon egentid börjar hon tänka på dörrar och fönster, och inser att det kan vara en metafor för att dricka alkohol och att knulla med andra. Hon har testat. De dåliga nyheterna är att det är dåliga odds på att det blir lyckat: har du läst Madame Bovary? Emma testade att shoppa och knulla med andra. Spoiler: hon blev inte lycklig.

 

Det här är en sedvanligt iskall novell av en ganska skicklig författare. Jag gillar att CRFN är så okonventionell, även om det finns drag i den här novellen av en stilens slapphet; även om jag fattar att det är medvetet gjort kan jag störa mig på att den är så platt skriven. Det är förstås kul att hon närmar sig förbjudna tankar och ämnen som är på gränsen till det acceptabla, men det kan inte hjälpas av de odrägliga ritualerna som mamman och pappan ägnar sig åt i den här novellen.