Arthur Conan Doyle torde vara mest känd för sina böcker om den besynnerligt intelligente mästerdetektiven Sherlock Holmes. Men stämmer det? Holmes har som fiktiv karaktär lösgjort sig från sin skapare, och är väl mer känd från filmer och tv-serier, där han gestaltats i oförglömliga rollprestationer av sådana som Basil Rathbone (16 filmer!) och Benedict Cumberbatch, men även av stjärnor som Boris Karloff, Christopher Lee, Michael Caine, Robert Downey Jr och Henry Cavill (i spinoff-serien Enola Holmes).
Faktum är att Holmes blev så populär att det redan fyra år efter hans första fall skrevs fan fiction med honom som huvudperson – av ingen mindre än en viss J.M. Barrie, vars historia förstås liknar Conan Doyles (Barrie skapade Peter Pan, en karaktär som också överglänser sin skapare). Men vem läser böckerna om Holmes idag, när de knappast kan mäta sig med den suveräna tv-serien Sherlock (med Cumberbatch)?
Novellen Lädertratten ges ändå nu ut av förlaget Hastur i begränsad upplaga till deras prenumeranter, och det är inte heller första gången förlaget ger ut Conan Doyle (de gav ut för tre år sedan en annan novell, Thoths ring). Översättningen av A[lf] Henrikson har moderniserats. Novellen – ursprungligen från 1902 – ingick i en svensk utgåva med namnet Vid brasan från 1930. Det är en ganska klassisk skräcknovell i genren mysrysare.
Berättaren tillbringar en natt hos en vällustig vän med smak för det esoteriska och det ockulta. Att döma av hur han presenteras har han både utseende och personlighetsdrag gemensamma med Aleister Crowley, den ökände satanisten:
Det fanns intet spår av asketism i hans frodiga ansikte, men det fanns mycket mental kraft i hans enorma, kupolliknande skalle, som välvde sig uppåt ur hans glesnande lockar, liksom en snöklädd bergstopp över en frans av granar. Hans lärdom var större än hans klokhet, och hans begåvning var vida överlägsen hans karaktär.
Både Crowley och Conan Doyle var medlemmar i Golden Dawn, en ockult orden där också W.B. Yeats ingick. I novellen Lädertratten etableras de olycksbådande stämningarna tidigt. Vännen är rik och excentrisk och samlar på böcker om det paranormala och magiska ting. Där ingår den lädertratt som berättaren fascineras av. Först tror han dess mörka material är trä, och synar man den noga hittar man också bitmärken på dess metallpip. På natten hemsöks han av en detaljerad och ohygglig mardröm med riter av osund karaktär.
Det kan tyckas att Conan Doyle är tidigt ute med att inkludera vetenskapen om drömmar. Freuds Drömtydning hade utkommit ett par år tidigare, men drömmar har förstås fascinerat människan och varit ett högintressant ämne för skönlitteraturen sedan antiken. Teorin i novellen är att ting kan besitta magiska egenskaper. Är det långsökt? Nej, jag skulle hävda att de påverkar oss på två sätt: dels sätter sakerna vår fantasi i rörelse, och dels förmedlar de något om sitt väsen. I novellen består det av egenskaper som fortplantas i berättarens inbillningsförmåga.
Om det är inbillning eller verklighet? John Keats frågade sig i avslutningen till sin dikt om näktergalen: ”Was it a vision, or a waking dream? / Fled is that music: – Do I wake or sleep?” Det undrar nog också berättaren i Conan Doyles novell. I den mån vi påverkas av tingen som omger oss beror det nog på vår känslighet och mottaglighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.