Fyra berättelser, Han Kang, översättning Anders Karlsson & Okkyoung Park, Natur & Kultur

 

På svenska finns sedan tidigare fyra av Han Kangs elva romaner. De kompletteras nu på hennes födelsedag av en liten volym noveller på svenska: Fyra berättelser är liksom de två senaste glädjande nog översatta direkt från koreanskan av Anders Karlsson och Okkyoung Park. Novellerna har tillkommit under en tjugoårsperiod.

I förordet skriver Ellen Mattsson om den instängdhet som många av de kvinnliga protagonisterna erfar hos Han Kang. Detta tema gör sig tydligt i samlingens första novell, ”Min kvinnas frukt”, som kan läsas som en ouvertyr till romanen Vegetarianen (som utkom 2007). Även här är det en kvinna som förvandlas till en växt – ett scenario som givetvis låter sig tolkas både bokstavligt och allegoriskt. Väljer man den bokstavliga läsarten är det en skräcknovell som illustrerar det kanske kusligaste av allt: när mardrömmen görs verklig.

Även om Han Kangs tonläge är så verserat att det har orsakat jämförelser med Kafka undrar jag om det inte hellre är Edgar Allan Poes skräcknoveller som är en mer givande referensram. Poe laborerade också med historier där verkligheten på något sätt bekräftar inslag av det övernaturliga. Det finns också en viss dragning åt mörk humor som Han Kang delar med Poe – förvisso även med Kafka. Eller varför inte bara erkänna att hon liksom dem skriver genuint originell litteratur? Kanske det här är ett tecken på att vi rör oss mot en kultur som inspirerats av surrealismen – en kultur som godtar de oväntade mötena och som vägrar ge det rationella tänkandet monopol på hur världen ska uppfattas.

I novellen om kvinnan som blir en växt står mannen för förnuftet och kvinnan för frihetsbehovet. Då blir novellen en moralitet utan pekpinnar, som gestaltar hur det moderna urbana livet med sina föroreningar besudlar själen. Inte konstigt att kvinnan reagerar, kan tyckas, och blir alltmer utmärglad och allt tystare. Han Kang ifrågasätter vårt sätt att leva som allenarådande och konfronterar oss också med den obehagliga eller bara obekväma frågan: ”vad betyder det ens att leva?”

I andra novellen ”Europa” är det en manlig berättare som är så förtjust i sin vän Ina att han börjar klä ut sig till kvinna för att närma sig henne – han vill vara (som) hon. Som Björk en gång skaldade (”Bachelorette”), ”Love’s a two-way dream”, något denna bachelor till berättare inte riktigt verkar ha fattat. Novellen tar upp det som nästan blir av, på sitt sorgliga sätt. ”Tillfrisknande” handlar i sin tur om en kvinna som fått svåra brännskador på foten efter en felbehandling för en stukad fot.

Kroppen är ofta hos Han Kang en yta för förändring, för skapande-akter, för det som inte är beständigt eller pålitligt. Allt kan utmanas i hennes berättelser. Karaktärerna är ofta en slags losers, men med viss moralisk resning. De är hjältar tack vare sitt motstånd, som förädlar deras lidanden. I ”Tillfrisknande” upplever huvudpersonen ”en glädje på gränsen till vanett”, ett kategoriserande som kunde stå som motto för Han Kangs skrivande. Det är ett skrivande som liknar hemligheter och drömmar, där vi ju har för vana att fylla i konturerna i efterhand för att göra dem begripliga för det vakna sinnet.

Förvandling och matvägran är återkommande inslag i berättelserna. Det går att läsa den här tunna boken som en utmärkt introduktion till Han Kangs författarskap, för den som fortfarande så här ett år efter Nobelpriset inte har upptäckt henne ännu. Då finns här en provkarta över hennes skrivande, allra tydligast i den sista novellen, ”Nio stycken”. Jag har svårt att tänka mig en läsare som efter att ha läst denna inte genast kastar sig över de fyra romaner som hittills har översatts. Det här är en författare som framkallar både oro och ett beroende.