4 juli 2018

Henrik Ibsens Hedda Gabler


Electra Hellman som Hedda på Dramaten 2016
Hon blir en ny sorts kvinna – hon som vägrar självupp­offringen. Hennes självmord kan tolkas som en symbolisk fullbordan som bekräftar kvinnans öde på 1800-­talet, att upphöra som individ när hon fullgjort sina äktenskapliga plikter. Det är så man ska uppfatta Heddas äckel inför sin omgivning, något som starkast kommer till uttryck i förhållande till tant Julianes curlande för det vuxna barnet Tesman. Att Hedda säger nej till familjen kan handla om att hon vill slippa dela moderns öde: att bli en suddig ­figur i marginalen. Däri ligger också motståndet mot att överge faderns namn: hon är mentalt kvar i ogift  ställning och vägrar acceptera äktenskapets premisser och konsekvenser. Naturligtvis förnekar hon graviditeten, liksom hon förnekar allt smek under smekmånaden, och bestrider därmed de övertydliga sexuella anspelningar Tesman sprider omkring sig.

Jag har skrivit en understreckare som handlar om en ny bok om Henrik Ibsens Hedda Gabler. Hela texten finns här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.