att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

16 juni 2011

Vända blad, Julie Jézéquel

Det är nog lätt att göra sig lustig över den här titeln, Vända blad, av den franska författaren Julie Jézéquel. ”En titel i tiden”, menar förlaget Sekwa i ett pressmeddelande. Stackars knugen! För det var då en olycklig formulering han tog till, när han i höstas gav journalisterna det imperativa bladvändandet som förslag till avslut av den efterhängsna mediestormen.

Men också – stackars sekwa, tycker jag nog, då just den här romanen för mig utgör det lättviktigaste de har gett ut. Tidigare har jag varit helimponerad av deras urval, som har gett mig en inblick i ny, spännande fransk samtidslitteratur, och gjort mig mer bekant med den. Tyvärr är Vända blad, översatt av Ragna Essén, det mest bagatellartade jag har läst i deras utgivning.

Humor är en svårhanterlig ingrediens i litteraturen, och jag har svårt att gilla Jézéquels sätt att skriva, där hon har nära till överdrifterna, och använder sig av de mest utslitna liknelserna, i sin berättelse om manusförfattaren Clara, som gjort sig överflödig hos sin arbetsgivare inom tv-branschen. Hon har vält ett skrivbord, och sedan slutar telefonen att ringa, om det inte är förnedrande felringningar.

Hon startar en firma där hon erbjuder sina tjänster som spökskrivare. En mystisk man nappar: han saknar ett liv, ber henne skapa ett åt honom, genom att skriva hans fiktiva biografi. Det passar Clara bra, och hon tar sig an uppdraget med stigande entusiasm, alltmedan hon proppar i sig jordnötter, och grälar kärleksfullt med sin tonårstruliga son och den skvallrar med den påträngande väninnan Agathe.

Själva skrivandet intar inte riktigt fokus i berättelsen, utan vi följer Clara när hon äter jordnötter, drömmer sig tillbaka till barndomen, äter jordnötter, tänker på sina döda föräldrar, lär sig dricka espresso, äter jordnötter, ja, allt går på tomgång, ställs på stand by. Det är inte särskilt fängslande. Hennes ältande antar självömkande proportioner, och jag blir bara irriterad på hennes skrivproblem.

Nä, Vända blad är ingen bladvändare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar