att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

18 juni 2011

Alan Hollingursts nya roman

Det är vanligt i Sverige att en bok förses med utgivningsdatum, och recenseras därefter, det vill säga på första recensionsdag, men på senare tid har jag märkt att böckerna kan finnas tillgängliga i handeln långt tidigare. Vore jag nu konspiratoriskt lagd skulle jag tro att det beror på att förlagen är lite skrajsa för att få negativa recensioner, så de skyndar sig att pytsa ut böckerna i handeln, så att ingen skräms av de negativa orden. (Fast så är det inte, enligt förlagen, som menar att ingen ändå läser recensionerna - ett konstigt resonemang, då de är ganska snabba att använda lösryckta formuleringar från recensioner för att marknadsföra sina böcker, både på nätet och på senare upplagor av böckerna.)

I England kan det vara tvärtom, att en bok recenseras innan den finns i handeln, vilket kan vara enormt frustrerande. Det gäller den efterlängtade nya romanen av Alan Hollinghurst, som skrev 00-talets bästa engelska bok, The Line of Beauty. I slutet av juni, eller möjligen första juli, släpps The Stranger's Child, och den har redan recenserats i The Guardian, av Theo Tait, som lyckas säga både att den inte är lika bra som någon av hans tidigare böcker, men ändå förmodligen en av årets bästa. Det duger för mig.

I dag intervjuas i samma tidning Hollinghurst, en tålmodig författare som vårdar sina bisatser och kommatecken, och berättar om hur svårt det har varit att skriva den här nya romanen. En sak jag inte visste tidigare var att han debuterade som poet (1982), men att musan övergav honom när han skrev på ett kontrakt med Faber några år senare - så är det (nästan) alltid, att alla bra prosaförfattare är misslyckade poeter.

4 kommentarer:

  1. Längtar redan efter AH:s nya.
    Har försökt läsa Henry James två gånger. För att författare som berör mig djupt älskar honom. Som Hollinghurst och Joyce Carol Oates.

    SvaraRadera
  2. The Turn of the Screw är en bra början. Jag hade en rätt intensiv Henry James-period, för typ 15-16 år sedan, då jag läste nästan allt. Han har skrivit ganska många bra långnoveller, som The Screw, The Aspern Papers, och några till. Och så några riktigt bra riktigt långa romaner, som Portrait of a Lady, som är värd att läsa minst två gånger, under en livstid.

    SvaraRadera
  3. Din artikel är faktiskt riktigt tydligt består liksom lättförståelig. Din aktuella Blogg tema är imponerande också! Skulle vara häftigt att upptäcka exakt var min partner och jag kan erhålla det. Vänligen fortsätt med ert goda arbete.

    SvaraRadera