Kate Bush blev redan 1982 tack vare låten "The Dreaming" känd som popmusikens Stanley Kubrick, så det ter sig som något av en paradox att en hyperpedant återvänder till två av sina fåtaliga skivor, fyra låtar från "The 
Sensual World" och sju från "The Red Shoes", för att ge dem ny sång och i någon mån nytt ljud: varför då, när hon ägnade oceaner av tid för att spela in skivorna i sin egenhändigt byggda studio? Nu verkar det vara trummorna som fått genomgå mest renovering. Givetvis låter hennes röst mörkare, dovare, och det skapar en helt ny atmosfär i några av låtarna. Mest ändrad är titellåten från "The Sensual World", som nu heter "Flower of the Mountain", eftersom hon äntligen fått tillåtelse från James Joyces arvingar att nästan helt utgå från Molly Blooms monolog i slutkapitlet av romanen Odysseus. Inte för att det gör låten bättre. Men det är fortfarande en fantastisk kärlekslåt, säkert en av de tre-fyra bästa kärlekslåtar som någonsin spelats in. Men originalet ("The Sensual World") är fortfarande bättre! Allra mest på den här skivan gillar jag nog "Lily", som har blivit en tyngre låt, med mycket bättre trumspel än på "The Red Shoes"-skivan. Fast, i ärlighetens namn har låtarna inte ändrats så mycket. Lyssnandet kan i alla fall ge en föraning om hur de här sångerna hade låtit live, om Kate Bush någonsin hade följt upp sin f
örsta och enda turné från 1979. Det finns någon slags spontanitet lite här och där, en typ av lekfullhet som hon annars relativt sällan bjudit på i sina studionspelningar, åtminstone efter "Hounds of Love". Men jag vet inte om jag kommer att vörda den här skivan, eller tycka att den behöver ersätta originalinspelningarna, eller ens om det här urvalet skulle utgöra mina favoriter från de här två skivorna. Exempelvis låter "Rubberband Girl" här mest som en trött Rolling Stones-låt, medan originalet är galen och uppsluppen, som en borderlinepatient. Första videon "Deeper Understanding" är förstås obegriplig till sitt innehåll.
(Bilder från Fish People [inga frågor på det], Kate Bushs hemsida. Jag tror katten heter Mojo.)
Sensual World" och sju från "The Red Shoes", för att ge dem ny sång och i någon mån nytt ljud: varför då, när hon ägnade oceaner av tid för att spela in skivorna i sin egenhändigt byggda studio? Nu verkar det vara trummorna som fått genomgå mest renovering. Givetvis låter hennes röst mörkare, dovare, och det skapar en helt ny atmosfär i några av låtarna. Mest ändrad är titellåten från "The Sensual World", som nu heter "Flower of the Mountain", eftersom hon äntligen fått tillåtelse från James Joyces arvingar att nästan helt utgå från Molly Blooms monolog i slutkapitlet av romanen Odysseus. Inte för att det gör låten bättre. Men det är fortfarande en fantastisk kärlekslåt, säkert en av de tre-fyra bästa kärlekslåtar som någonsin spelats in. Men originalet ("The Sensual World") är fortfarande bättre! Allra mest på den här skivan gillar jag nog "Lily", som har blivit en tyngre låt, med mycket bättre trumspel än på "The Red Shoes"-skivan. Fast, i ärlighetens namn har låtarna inte ändrats så mycket. Lyssnandet kan i alla fall ge en föraning om hur de här sångerna hade låtit live, om Kate Bush någonsin hade följt upp sin f
örsta och enda turné från 1979. Det finns någon slags spontanitet lite här och där, en typ av lekfullhet som hon annars relativt sällan bjudit på i sina studionspelningar, åtminstone efter "Hounds of Love". Men jag vet inte om jag kommer att vörda den här skivan, eller tycka att den behöver ersätta originalinspelningarna, eller ens om det här urvalet skulle utgöra mina favoriter från de här två skivorna. Exempelvis låter "Rubberband Girl" här mest som en trött Rolling Stones-låt, medan originalet är galen och uppsluppen, som en borderlinepatient. Första videon "Deeper Understanding" är förstås obegriplig till sitt innehåll.(Bilder från Fish People [inga frågor på det], Kate Bushs hemsida. Jag tror katten heter Mojo.)
Nja, videon är väl inte helt obegriplig om du lyssnar på låtens text.
SvaraRaderaMen, det var ju det jag menade! Att det är obegripligt att i en video ILLUSTRERA vad som sjungs, som om det behövdes! Det blir bara löjligt övertydligt, som en Men at Work-video, eller nåt. "I had ordered it from a magazine", hm ...
SvaraRaderaSkivan är fantastisk och om man inte håller med arbetar hon dagligen med nytt material, så detta är bara lite uppvärmning
SvaraRaderaJag vet. Men jag är lite kluven till skivan: tycker inte att hon varit så djärv som hon kunde ha varit, när hon gör om låtarna. Jo, "Rubberband Girl" har gjorts om, men till det sämre. Och "Moments of Pleasure" har aldrig tillhört mina favoriter, även om det är gulligt att hon sjunger om sin mamma. Fast "Never Be Mine" är bra. Och "Lily", jo.
SvaraRaderaEn liveskiva med ungefär samma upplägg skulle ha kunnat vara rolig, men jag blir mest illa berörd av att Bush anser att de nya versionerna är bättre (det är väl så man måste tolka en sådan här utgåva?). Deeper Understanding och Rubberband Girl har ju blivit vederstyggliga. Philip Larkin skrev den 22 november 1966 till Monica Jones: "Bought the new Auden Sh. Poems today. Stupid ass, he's been mucking about with them again." Åsikten känns tillämplig även här.
SvaraRadera