att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

4 maj 2011

Och Kajsa, Kajsa, Kajsa

En dag som denna, dagen efter att Patti Smith fick Polarpriset, kan det finnas anledning att påminna om Kajsa Grytt. Tant Strul är ett av relativt få svenska 80-talsband som jag fortfarande kan lyssna på utan att det låter hemskt: "Dom slår ihjäl varann" är en gammal favorit, liksom "Dunkar varmt", förstås, och "Slicka mig ren". Jag läste en intervju med Grytt nyligen där hon berättade att hon var smått förvånad över att så många ansåg att den handlade om sex. Exakt min förvåning: det fattade jag typ nästan inte alls. Hon gjorde också en och en halv fin skiva med Malena Jönsson, för ganska länge sedan, och släppte väl häromveckan ett soloalbum. I dag recenseras hennes memoarer lite här och där, och får lovord, av det mer reserverade slaget, visserligen - jag tycker mest om den här recensionen i Sydsvenskan, av Håkan Engström, men grämer mig nog mest över att jag inte kan ge mig själv tid att läsa den. Jag håller på med fyra stycken andra böcker, och ska ägna hela morgondagen åt att läsa uppsatser, nationella prov i engelska. Men sedan! Eh, nästa vecka får jag 160 IB-uppsatser, kom jag just på. Ha! Men sedan, menade jag - - -

2 kommentarer:

  1. Åh, så vackert. Det är ju hon, och Plura... och den senare, som jag hyst så stor respekt för, förvandlad till myskokande kock i tv, det är så synd, så synd. Kanske slipper vi henne i samma eller liknande roll? Jag tror det. Och ändå lyssnar jag på båda med samma tår i ögat.

    SvaraRadera
  2. Mm, min rubrik anspelar ju på texten till Eldkvarns "Blues för Bodil Malmsten", med de obetalbara raderna, med de snygga rimmen:
    "Och Kajsa, Kajsa, Kajsa
    vi hade några vilda år
    Allt ordnade sig till slut
    vi fick inga djupare sår
    Jag tog nattfärjan till Gotland
    påtänd, full och ful
    och på nåt sätt kom jag till Fårö
    där du repa med Tant Strul".

    SvaraRadera