att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

10 maj 2011

Mig lurar du inte!


Nä, det spelar ingen roll hur många svordomar hon använder på sin nya skiva ("Satan i gatan"), Veronica Maggio, hur många gånger hon än sjunger om fyllor eller sex eller hotell som brinner: hon låter alltid lika sval och lobotomerad, som hon inte kunde bry sig mindre. Men hon skriver texterna själv, har jag förstått. Och det handlar, kittlande nog, om en annan (Stockholms-)kändis. Jaha? Jag vet inte vem det är, bara att hon sjunger utan inlevelse, och som vanligt är recensenterna helt överrumplat entusiastiska. (Med ett enda undantag.) Det låter trevligt? Musik för Tilde de Paula-människor. Jag kan inte lyssna på en artist som inte kan förmedla någon känsla med sin röst eller med sitt kroppsspråk, utan låter som om hon gör en inläsning av dagstidningen för de synskadade. Ännu mer enastående överord har skänkts Lykke Lis nya skiva, "Wounded Rhymes". Jo, det här är ändå en artist som verkar ha ett uns personlighet. Men skivan är smärtsamt utslätad, med undantag för den helvackra "Sadness Is a Blessing". (Undantaget bland recensenterna är underbara Mattias Alkberg i Norrbottens-Kuriren.) Jag utgöt mitt missnöje för kollegernas döva öron idag, och utlovade en spotifylista med tjugo kvinnliga artister, vars kängsnören Veronica Maggio och Lykke Li kan få knyta. Den skapades i all hast, och jag har säkert glömt någon. Men poängen är ändå att den som sjunger måste mena vad hon sjunger, annars kan hon väl låta någon annan sjunga. Inte handlar det heller om att det är en poäng i sig att själv skriva sina låtar, om uttrycket saknas. Elvis behövde inte använda sina egna ord, och Dave Gahan är oändligt mycket mer trovärdig när Martin Gore ger honom orden än när han själv skriver texterna. Och hör här bara hur Diamanda Galás sjunger gamla "Interlude": jag tror fan hon sjunger brallorna av Morrissey här. Veronica Maggio, kan du inte lyssna på det här, och sedan bestämma dig för om du ska hålla käften eller lära dig något? Om det är för långt att gå, en annan cover, Anna von Hausswolffs version av ingentings "Medan vi sov". Hon tror på det hon sjunger, och får mig att tänka på det Eric Fylkesson sa om uppläsningar: publiken vill inte se en poet i nakenkostymen - de vill se en naken poet.

(Bilder: en av miljarder bilder på Veronica Maggios enda ansiktsuttryck, samt Anna von Hausswolff när hon tar sig själv på allvar.)

7 kommentarer:

  1. Jag har lyckats undvika de Maggio och Lykke Li helt, vet inte hur de låter. Och har inte spotify så jag kan inte kolla din lista..

    SvaraRadera
  2. .. Hm ser nu att hon heter bara Maggio, det var väl Marilyns man som var di Maggio. Googlar nu.

    SvaraRadera
  3. Men mon dieu (mon min mio) ursäkta! Di eller de, det är för sent.

    SvaraRadera
  4. Har knappt hört henne även om jag vet att hon fått lysande kritik för de två senaste albumen. Hon är inte direkt high-energy som sångerska men inte heller liika enerverande som Lisa Ekdahl. Men det stämmer nog att normen idag - i alla fall i Stockholm och för dem som vill verka urbana enligt 08-mått - för det som ska ses som "egen stil" och "i tiden" är att det antingen är väldigt nedtonat eller hela färgburken på en gång med hårda kontraster. Antingen Lykke Li eller Pink, antingen en mummelsjungande kille med en korg-synt eller Bring Me The Horizon.

    SvaraRadera
  5. Jämför gärna med Edda Magnason: http://open.spotify.com/track/5Dfwgo6o2Y0rcSmMigMZ6V
    Mycket roligare!

    SvaraRadera
  6. Du har rätt Magnus.. hm jag klarar knappt svenska filmer det är också något. Fack. Stockholmsurbant. Nytorget håller jag mig undan. Det är som Johan Klings roman, lika urvattnat (jag menar romanen var urvattnad). Jag är göteborgare = rebell (obsskämt) men pallar inte atmosfären där. Go och gla (på riktigt?) eller bitter (varvet är nedlagt). Älskar havet och att "solen går ner över vattnet och inte taigan" som min f d brukade säga (det hade jag inte tänkt på nu gör jag det). Jag trivs i Stockholm, älskar staden. Så det här är ett märkligt försvar för Stockholm i slutändan. Lykke Lirecensionen du länkade till Björn var bra (fast jag inte hört henne).

    SvaraRadera
  7. Du har rätt Magnus.. hm jag klarar knappt svenska filmer det är också något. Fack. Stockholmsurbant. Nytorget håller jag mig undan. Det är som Johan Klings roman, lika urvattnat (jag menar romanen var urvattnad). Jag är göteborgare = rebell (obsskämt) men pallar inte atmosfären där. Go och gla (på riktigt?) eller bitter (varvet är nedlagt). Älskar havet och att "solen går ner över vattnet och inte taigan" som min f d brukade säga (det hade jag inte tänkt på nu gör jag det). Jag trivs i Stockholm, älskar staden. Så det här är ett märkligt försvar för Stockholm i slutändan. Lykke Lirecensionen du länkade till Björn var bra (fast jag inte hört henne).



    Upplagd av Lovisa för Bernur den 12 maj 2011 21:00

    SvaraRadera