En man som heter B testamenterar sin lägenhet till sin sjuksköterska A, på villkoret att han säljer den enorma samlingen böcker och skänker bort en handfull av dem till närstående. När jag läser Mette Norries andra roman Alt ska væk – hon har tidigare bland annat gett ut poesi och serier – blir jag förvånad att B inte heter Björn, för jag identifierar mig så starkt med premissen, omgiven som jag är av tusentals böcker, och den stora frågan vad som ska hända med dem när jag kolar vippen.
Men mannen heter Bertil, medan A:s identitet förblir orubbad. Under en dag, 21 juni, från 04:26 på morgonen till 21:00 på kvällen, traskar A omkring i Köpenhamn för att leverera böckerna till förvånade mottagare. Kvällen innan, efter begravningen, har en av sönerna i vredesmod slängt en tjock bok på honom och efterlämnat ett blåöga. Pengar har den effekten, när det visar sig att A är en oväntad arvinge av lägenheten.
Jag måste först säga att jag tror det är något fel på sättningen när jag börjar läsa, då indrag saknas. Men det slår mig: häromdagen läste jag filmaren Chantal Akermans roman (?) Min mor skrattar, och jag borde ha lärt mig att Norrie, som är konstnär, inte följer de gängse reglerna för hur prosa ska skrivas, och det är i sig befriande.
Under sin dag funderar A på sin relation till B, tandläkaren som han lärde känna när denne befann sig i livets slutskede. Det liknar någon av Paul Austers tidiga romaner, som också kunde vara så här flyhänta i sina betraktelser över det absurda och slumpartade. Det var på den tiden postmodernismen inte hunnit - och mestadels oförtjänt – bli ett skällsord. Norrie påminner oss om hur kul det kunde vara att läsa sådana böcker, där belgaren Jean-Philippe Toussaint var en annan som också skrev kryptiskt komprimerade, och roliga, vardagsskildringar.
Och det finns också hos Norrie en lågmäld humor. Vi får en inblick i samvaron mellan A och B, där B talar sig varm över sin yngsta dotter, trots att allt talar för att hon är en bortskämd slacker som inte avslutar något av sina projekt. A invänder mot ögonstenen: ”– Er hon ikke snart tredive? / – Er du ikke snart fyrre? / – Godt ord igen, svarede jeg og satte vand over til te.” För det ska visa sig att även A har drag av det oavslutade i sig. Så blir romanen – som bara delvis ”handlar” om honom – en betraktelse över vad vi gör av våra liv.
Även om greppet att det ska berättas under en dag påminner om James Joyces monumentala Ulysses får jag under läsningen aldrig anledning att tänka: ”Stopp och belägg, det här har jag läst förut nån gång!” A är en timid antihjälte som likt Leopold Bloom tillbringar en dagdrivande dag i andras sällskap, samtidigt som ingenting kan ändra på faktumet att de i grund och botten är enstöringar. Norrie är skicklig på att med få drag teckna karaktärerna, som att en av dem har en stämma som en sorgmodig robot. Och ryggsäcken lättar aldrig, för det visar sig att mottagaren ofta har en bok de vill skänka till A – det kan vara Prousts romanserie i sju band, På sporet af den tabte tid, i dansk översättning.
En gång i tiden skrev A en roman – vi får veta att hans pappa är en känd profil i litteraturvärlden – och funderar på dess öde, att det bästa sättet att säga upp bekantskapen med någon är att skänka bort sin bok, för då måste denne ställas inför olika, omöjliga och avslöjande val:
1) Ikke at have læst den 2) At have læst den, og ikke kunne lide den 3) At have prøvet at sælge den videre til en enten alt for dyr eller billig pris på Den Blå Avis 4) At have foræret den som en fødselsdagsgave til et perifert familiemedlem, som givetvis har ladet den ende i en kasse til det lokale storskrald.
Något alla som någon gång skrivit en bok kan relatera till. Men det finns mycket lyckosamt i denna stillsamma livshistoria. Norrie har ett genuint människointresse, och jag är osäker på om detta betonas tillräckligt på skrivarskolorna – att det egentligen räcker med att du är nyfiken på dina medmänniskor och bryr dig om dem på djupet. Detta trumfar garanterat små irritationsmoment, som den oortodoxa markeringen av nya stycken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.