Det är med en absurd premiss Jerker Virdborgs nya roman inleds. Ett brödrapar besöker en möbelaffär tillsammans med sin pensionerade mamma. När de är beredda att åka därifrån har mamman slagit sig ned i en soffa på övervåningen och vägrar lämna den. Det som först ter sig som ett nyckfullt infall övergår tids nog i något betydligt mer illavarslande. Virdborg lyckas med sin nerviga roman skapa spänning och humor i lika hög dosering, där komiken är bråddjup och ibland iklär sig Kafkas kostym.
Mamman ter sig nipprig till en början, men snart nog frågar man sig vem som är mest galen. Berättelsen förmedlas av sonen David, som ger exempel på hur kvickt vi anpassar oss till nya och svårbemästrade situationer. Det är också en roman som visar hur lite vi kan veta om den som står oss allra närmast. Tyvärr är tempot aningen makligt, och kanske en novell hade varit ett mer lämpligt format. Eller varför inte dramatiserad? Det finns gott om pinsamma och skräckartade scener här som skulle fungera ypperligt i en filmatisering.
(Också publicerad i Vi, 9/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.