Hur är det att läsa god essäkonst? Kanske så här: du följer efter någon som går med bestämda men samtidigt dröjande steg in i rum efter rum, där lampor tänds med allt starkare styrka. Väl inne i rummet måste du dock själv orientera sig – den du följde efter har redan avlägsnat sig, på väg in i nästa hus.
Om husen är böcker och rummen kapitel, då består Marcia Sá Cavalcante Schubacks nya bok Mellan sanning och lögn. En essä om tvetydighetens fascism av tio sådana rum. Sju kapitel om lögnens koppling till fascism, ett annex bestående av tre ”precisionsövningar”, samt en Friggebod där hon brevväxlar med Gabriel Itkes-Sznap, och ett gästhus där Paul Valérys essä ”En metodisk erövring” ingår.
Så kan en text om den här rika boken inledas. Den kan också börja med ett antagande. Sverige har huserat en liten krets intellektuella genom åren, där alla skulle rymmas på en parkbänk: Ellen Key, Emilia Fogelklou och Sven Lindquist har hittills abonnerat på de enda platserna. Alltmer tror jag att Marcia Sá Cavalcante Schuback kommer att tränga sig ned bredvid dem. För så klokt och så insiktsfullt skriver hon, men hon gör det också med något så ovanligt som med en internationell blick som sträcker sig utöver de engelskspråkiga förebilderna, och citerar lika frekvent från portugisiskan, italienskan och franskan.
Kan fascismen ha flera former, se ut på olika sätt nu, om vi jämför den med dess historiska klädnad? Självklart, menar den här boken, som ställer upp extremliberalism, högerextrem populism, konservatism och auktoritarism som belysande exempel. Tendenser i samtiden saknas inte, så här landar Cavalcante Schubacks bok helt rätt i tiden. Hannah Arendt är en av de auktoriteter som anförs, i förklaringen till fascismens starka rötter i antisemitism, rasism, imperialism, kolonialism, sexism, med mera. Det är inte utan att en kan börja misstänka att inavel har bedrivits när fascismen koncipierades.
Cavalcante Schubacks definition lyder: ”fascism ska förstås som en social praktik som förstör samvaron och existensen”. Hon härleder fascismens starka åder av antipacifism till Mussolinis grundande av partiet 1921. Draget av selektering hos denna tidiga rörelse ger mig ungefär samma avsmak som när jag ser Netflix nya säsong av Monster, som inriktar sig på kannibalen och möjligen nekrofilen Ed Gein, förebilden till bland andra Norman Bates i Psycho, Leatherface i Motorstågsmassakern, samt Buffalo Bill i När lammen tystnar. Serien går för långt i sin iver att etablera bilden av Gein som ett monster, som om verkligheten inte var tillräcklig. Spekulationen sker i två riktningar: dels att gissa sig fram till att han (”nog?”) mördade fler än han fälldes för, dels att vältra sig i de osmakliga detaljerna i hans förehavanden av liken han grävde upp från kyrkogården.
Till det osmakliga med Mussolini hör att han såg sig själv som demokrat, att han endast agerade ut folkets vilja. Cavalcante Schuback har en del att säga om folket, om massan, i sin oftast klartänkta essä. Det är bara enstaka gånger de där lamporna blinkar till, likt taklamporna hade som vana i tv-serien Twin Peaks.
I essän från 1897 av Valéry – aktuell nu i höst med essän Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser – förutsågs Hitler, något förstås också Nietzsche gjorde. Men Valérys analys går djupare, för han förutsåg ett nazistisk folk, inte endast en stark ledargestalt. Medan jag läser Cavalcante Schubacks bok läcker några interna sms från medlemmar i amerikanska rep[ub]likan[t]partiet – barn, kallar vicepresidenten dem, men de var mellan 25 och 35 år – där de skriver om gaskammare, om svarta som kallas apor, samt att de ”älskar Hitler”. I breven till Gabriel Itkes-Sznap dristar sig Cavalcante Schuback att kalla Valéry ”en av 1900-talets största tänkare”, att det filosofiska övertrumfar det skönlitterära skrivandet, i ord som ekar av Joseph Brodskys omdöme om W.H. Auden som 1900-talets viktigaste filosof och inte poet i första hand.
Stämmer det att massan bär på fascismens drag? För att förstå hur fascismen muterar sig behöver vi förstå dess ursprung, menar Cavalcante Schuback, och den här boken är en bra början. En som tidigt varnade för konsekvenser av ett massmedialt betingat samhälle var Pier Paolo Pasolini, som tillägnas ett av kapitlen. Där behandlas hans stränga larm, hur våra sinnen bryts ned av reklam och kitschig konst, och breder väg för en gränslös fascism som inte möter något motstånd av en befolkning som gått miste om sin sensibilitet, sin andlighet och sin själ.
Vi risker att reduceras till maskinella funktioner. Den nya formen av fascism är en variant av den gamla, mindre hotfull till sitt yttre men kanske med mer långtgående skadeverkningar. Kanske vi ska betrakta fascismen 2.0 med en variant av det citat som brukar tillskrivas Baudelaire: fascismens största trick är att få mänskligheten att låtsas, inte att den inte finns utan att den går under namnet demokrati. När den görs harmlös blir den ännu farligare.
En bärande tanke hos Cavalcante Schuback, som hon delvis lånar från Baudrillards teori om simulacra, är att dagens fascism är en bild – en parodi – på den gamla fascismen: ”Överallt finns det karikatyrer av karikatyrer, idoldyrkan av idoldyrkan, masker av masker, parodier på parodier”. Bilderna har till slut övertagit verkligheten, och det stämmer väl, att många nu lever sina liv nästan uteslutande genom skärmens flöden. Det som tidigare premierades, styrkan i kollektivet och det gemensamma, har nu ersatts av ensamhet. Det vi har fått, menar Cavalcante Schuback, är en värld där kontakter har ersatts av bindning.
Hur ska vi då leva i en sådan bildvärld, som hotar att erodera vår andlighet? Med Cavalcante Schubacks frågeställningar:
Hur bryter vi denna ändlösa upprepning och självreproduktion? Och hur identifierar vi en gemensam bindning, en bindande gemenskap, som inte leder till någon sammansmältande identifikation? Hur avidentifierar vi oss från begäret efter sammansmältande identifiering?
Svaret hon föreslår är musiken, som ”erfarenheten av det figurlösa, vilket kanske är den enda möjliga figuren för närvaron av en närvaro som är i färd med att bli närvarande.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.