Lyra Koli har
tidigare visat sig ha absolut koll på samtiden. I sin nya roman Allting växer får vi se att hon är lika
insatt i framtiden. Här i en inte helt avlägsen värld där nationsgränser
upphört kryokonserveras alla människor i väntan på att det ska göras möjligt
att tina upp dem i levande skick. Det ligger helt rätt i tiden med en roman om
transhumanismen, alltså försöken att med teknikens hjälp omintetgöra människans
skröplighet.
Huvudpersonen Jossi
är nygift och borde vara lycklig. Kroppsimplantat reglerar sjukdomar,
ögonlocksskärmar tillåter bokstavligt ständig uppkoppling, och hon har evigt
liv att se fram emot. Ändå söker hon sig till en motståndsrörelse som med
subversiva metoder motarbetar utopins hegemoni.
Även om intrigen
liknar Karin Boyes Kallocain blir det
en originell och förunderlig roman som i ett slag ger den svenska science
fiction-genren en kvalitetshöjning. Jag läser hennes roman som en uttrycklig
varning: när tekniken tränger undan naturen börjar individen längta efter det
hon inte ens har upplevt, men instinktivt vet måste vara mer värdefullt. Det är
spännande, välskrivet och oförutsägbart, och helt klart en roman både för nuet
och för åtminstone resten av 2000-talet.
(Också publicerad i
Vi 8/18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar