att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

6 juli 2018

Hjärtat och andra dikter, Aleksandr Pusjkin, översättning Annika Bäckström, Ellerströms


Enligt den seglivade myten var de romantiska poeterna världsfrånvända och självupptagna gnällspikar. Inget kunde vara felaktigare. De drömska inslagen kontrasteras mot radikal idealism. Det sociala patoset är också det som genomsyrar den stora ryske poeten Aleksandr Pusjkin, något som blir tydligt också i det relativt utförliga urval som nu publiceras i den lilla volymen Hjärtat och andra dikter.

Det är dikter som rör sig mellan sublim naturlyrik – i synnerhet en fantastisk dikt om havet – ironiska dialoger med förläggare, krig och farsoter, personporträtt av armod och misär. Jag känna en intensiv saknad efter en tidsanda (början av 1800-talet) då poesin fick vara inte bara så här kvick och livfull, utan också betydelsefull och ofrånkomlig, och som gav så fritt spelrum åt fantasin. Överallt visar sig Pusjkis rörliga intellekt, hans brinnande temperament, hans engagemang i andra livsöden: ”Hjärtat lever i framtiden, / det närvarande är sorgligt: / allting i ögonblicket förgår; / det som förgår blir oss dyrbart.”

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 6/7 2018)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar