Det sparsmakade och
subtila är inte Lina Hagelbäcks melodi. Efter två vildsint passionerade och
uppfriskande böcker om den otyglade Violencia låter hon nu Ambivalencia födas ur havet. Hon är en glittrande varelse, okynnig
och lekfull, som umgås på fantasifulla sätt med män och kvinnor, har sex på
sådant sätt att till och med golvet blir upphetsat. I bakgrunden lurar en trasig
relation till föräldrarna, och en okuvlig förtröstan till litteraturen. En
dragning till både lusten och katastrofen.
Intensiteten är
uppskruvad till max, och det är en läsupplevelse som liknar mötet med Clarice
Lispector, en av de författare Hagelbäck gärna refererar till. Märkligt nog
blir det inte heller krystat, utan trådarna från Lispector, Duras, med flera
bildar en originell och unik textväv. Det här är en bok som trots två
potentiella självmordsförsök är underbart livsbejakande, skriven på den
sinnligaste svenskan jag har läst sedan Rut Hillarps 50-talsböcker: ”Min
saltvattenkropp / är tillbaka, jag simmar / mot den passionerade stranden.”
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 20/4 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.