att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

20 apr. 2018

Ambivalencia, Lina Hagelbäck, Lejd


Det sparsmakade och subtila är inte Lina Hagelbäcks melodi. Efter två vildsint passionerade och uppfriskande böcker om den otyglade Violencia låter hon nu Ambivalencia födas ur havet. Hon är en glittrande varelse, okynnig och lekfull, som umgås på fantasifulla sätt med män och kvinnor, har sex på sådant sätt att till och med golvet blir upphetsat. I bakgrunden lurar en trasig relation till föräldrarna, och en okuvlig förtröstan till litteraturen. En dragning till både lusten och katastrofen.

Intensiteten är uppskruvad till max, och det är en läsupplevelse som liknar mötet med Clarice Lispector, en av de författare Hagelbäck gärna refererar till. Märkligt nog blir det inte heller krystat, utan trådarna från Lispector, Duras, med flera bildar en originell och unik textväv. Det här är en bok som trots två potentiella självmordsförsök är underbart livsbejakande, skriven på den sinnligaste svenskan jag har läst sedan Rut Hillarps 50-talsböcker: ”Min saltvattenkropp / är tillbaka, jag simmar / mot den passionerade stranden.”

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 20/4 2018)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar