Få samtida svenska
poeter skriver lika häpnadsväckande som Åsa Maria Kraft. Jag har följt henne
genom tio kufiska böcker nu, och i den nya, Robotsand,
fortsätter hon med sitt arbete att föra samman olika tidsplan. Dåtid, nutid och
framtid löper som tre sammantvinnade trådar, och bildar en växelsång mellan
lyriska kortdikter och berättande rapporter (tacksamt nog med upplysande
fotnoter). Insikterna är sällan lätta att förutsäga, men det blir inte heller
tungrott, tack vare en språklig lekfullhet.
Det är en bok som
krokar i hennes senare, genom att skildra olika varianter av kvinnorollen. Den
här gången med hjälp av bland annat historiska dockor och en löpsedel om
barnaga från 1967. Det är en auktoritetskritisk dikt, där skönheten glimtar
till som oaser i föreläsningarna: ”En / blommas blick ser inåt, ner / genom
sina egna stjälkar, / ner i jordens inre varur / alla drömmar stiger upp”. Att
läsa Kraft är alltid utmanande, och belöningen är dessa glimtar av klarhet, av
– ja, enkel häpnad.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 13/4 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.