Unga och talangfulla Felicia Stenroth ger sig
in i poesin med sin nya bok. Det är berättande dikt om hur döden slår hårt mot
den efterlevande, men den visar också hur man ska gå vidare.
Efter två romaner utkommer Felicia Stenroth
med sin första diktbok. Du kan utläsa titeln, En människa tvättar sig ren i en sjö, som både en beskrivning och
en instruktion.
Hon tar med sig sin fina språkkänsla från de
lovande romanerna. En språkkänsla som i all sin stillsamhet lyckas fånga ett
skeende på pricken, skapa närvaro genom enkla medel som ger ett bestående
intryck. Även här är situationen tydlig: ett barn vars mor har dött.
De korta dikterna blir uttrycksfulla i kraft
av en upprepningsteknik, där knappheten tas väl om hand: ”första gången kroppen
min gick av var sorgen så elak / att den knöt sig som ett nystan i min rygg den
spred sina onda trådar där den / sådde sin sorg”. Vi ska se hur några ord ges
en ytterligare emfas tack vare upprepningen: sorgen, sången, språket, händerna,
baddräkten.
Och så sjön, platsen för mammans troliga
självmord (”hon simmar beslutsamt / rakt ut i sjön”). Stenroth går in i barnets
värld, som vi tar del av som genom filmkamerans objektiv. I snäva cirklar rör
vi oss mot en slags sanning. Där finns en ytterligare karaktär, en ”hanja”. En
släkting? En fantasi, ett imaginärt sällskap? Klart är att Stenroths konsekventa
tema är övergivna unga människor.
Dikterna är korta, ibland bara någon enstaka
rad, och det mesta handlar om att komma till rätta. Att hantera en erfarenhet
av dunkel men smärtsam karaktär. Symbiosen mellan modern och barnet, något som
förstärks av att båda saknar namn.
Är det en olycklig bok? Nja, mer är det fråga
om att ta sig ut ur ett trauma. En imponerande konsekvent överlevnadsmanual. Så
kan väl titeln tydas: om vattnet dödar är det ändå dit du ska ta dig för att
kunna leva vidare.
Det är en gåtfull bok, som antyder att
barnets sätt att hantera sorgen är irrationellt och potentiellt farligt. Hellre
än att komma fram till ett definitivt svar ger oss Stenroth nycklarna till en
metod: att hantera sorg kan bara göras bortom det som kan formuleras. Det är en
stark skildring, som lever i kraft av att behandla ämnet med sådant stillsamt
allvar.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 7/2
2017)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.