Åkern är världen, Dola de Jong, översättning Per Holmer, Nilsson förlag

Nederländska Dola de Jong skrev om sina erfarenheter som flykting från nazisternas terror. Hennes roman är ett starkt realistiskt vittnesmål från en svunnen tid, med hög relevans för vår egen.

Egentligen tycker jag inte om när en författares erfarenheter lyfts fram när man diskuterar litteratur. Hens upplevelser borde inte diktera villkoren för hur vi läsare ska uppfatta de insikter som förmedlas i en roman. Sanningens argument borde lyda under fiktionens veto.

Egentligen tycker jag inte heller om när äldre litteratur automatiskt föreslås kunna utgöra kommentar till samtida fenomen. Till exempel, den nu aktuella flyktingkrisen, speglad i en roman om andra världskrigets folkvandringar.  

Att läsa Dola Dola de Jongs roman Åkern är världen sätter dock mina dubier ur spel. Den utkom 1946, och översätts först nu till svenska (av den sedvanligt pålitlige Per Holmer). Författaren hade själv under andra världskriget utfört den flykt från Nederländerna till Tanger, Marocko, som imiteras av karaktären Lies. Med sig har hon maken Aart och den lilla sonen Dolfje. Samt sex flyktingbarn.

Du är förlåten om du avviker från recensionen och börjar googla författarens namn. I korthet: efter att ha gett ut denna debut skrev hon mestadels thrillers, men även så tidigt som på 50-talet en roman om lesbisk kärlek under andra världskriget. Då var hon amerikansk medborgare, efter att ha lämnat Europa i tid för att överleva nazisterna.

Dock är du inte förlåten om du undanhåller dig från att läsa de Jongs roman. Det här är en fängslande berättelse om flyktens villkor, om vad flykten gör med oss människor.

Paret Aart och Lies fungerar som förmedlare av denna flykt. Aart hamnar i fängelse. Han är på det hela taget inte skickad att klara sig särskilt väl i den nya miljön. Hans försök att utvinna något ur jorden blir misslyckade. Därav den bibliska titeln, som syftar till en passage ur Matteusevangeliet, med Jesus liknelse om barnen som den goda säden. 

När Aart sitter i fängelset träder några av de andra flyktingarna fram. Främst tonårspojken Hans, och den något yngre Maria. De har ett valhänt förhållande, även om Hans smyger iväg på nätterna för att träffa den mer erotiskt förslagna Marga.

Hettan, smutsen, fattigdomen, hungern och eländet plågar dem. Men också minnena från tiden i Europa, som de tvingades lämna så brådstörtat. Givetvis går det inte att läsa om denna påtvingade flykt utan att hitta parallellerna till nutiden. Givetvis är flykten sällan människans privilegium, utan snarare människans sista utväg.

Minnena träder fram också genom Hans tid i Hitlerjugend. Annars blir världskriget inte mer än en dov kuliss till den mödosamma tillvaron i Marocko. En kuliss som är tillräckligt hotande för oss med facit i hand.

Dola de Jongs tidigare förbisedda roman är en stark upplevelse att läsa nu när världen återigen befinner sig i sådant utsatt läge. Det är en genuint realistisk roman, med ett språk och en tematik som kan föra tanken till John Steinbecks samtida romaner. Det är en ytterst välkommen bekantskap.   

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 28/2 2017)