att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

14 juni 2016

Att flyga, Maria Küchen, Natur & Kultur


Maria Küchens flygessä är lärorik och välskriven. Den botar inte min flygrädsla, men förklarar ändå varför det är så fascinerande att flyga.

Att flyga. Lika säkert som det är på det rationella planet, lika osäkert är det på det känslomässiga. Fick förnuftet råda skulle ingen vara flygrädd, eftersom det lär vara säkrare än att cykla, och cykelrädslan är ju inte särskilt utbredd.


Maria Küchens essä Att flyga tar sin avstamp i skärpunkten mellan vetenskap och mystik. Det är flygentusiastens nyfikna genomgång av historia och nutid (och framtid), flygningen utifrån olika aspekter, och det är lärorikt och spännande.

Lärorikt, och med större insikt i hur en flygvinge är konstruerad skulle färre vara flygrädda, spekulerar Küchen. Fast jag undrar det: består inte en del av rädslan i att oddsen är så dåliga om det skulle bli problem? En bilkrasch kan du överleva, men du behöver ha nästan mirakulös tur för att överleva en flygkrasch.

Nåväl: det här är på många plan en väldigt intressant bok. Küchen är poet och kritiker, och tar med sig något av poesins förmåga att se saker ur nya perspektiv. Det är också kul när hon nördar loss om skillnaden mellan aeronautiskt och aerodynamiskt flygande (ballong- respektive skärmflyg). Att flyga handlar mycket om fysik, om termik.

Küchen skriver om fallskärmshopp, stridsplan, segelflyg, fåglar, änglar, pionjärer från flygets barndom, uppvisningsevenemang, flygplatser. Samt en del om moln, och bin, som har en funktion på just flygplatserna att bland annat se till att luften inte blir alldeles för förorenad.

Framtidsperspektivet finns i de prototyper som har utvecklats för att drivas av elektricitet eller solceller. Det spännande med dessa, visar Küchen, är att de förvisso kan uppfattas som en naiv dröm som aldrig kan ersätta reguljärflyget, men å andra sidan: vem hade trott att bröderna Wrights småskaliga modeller skulle leda till de flygbussar vi har nu?

Det är gott om aha-upplevelser i den här boken, som jag läser med stigande fascination. Bland annat upprättar Küchen flygvärdinnornas status: deras funktion som servicepersonal är bara en täckmantel. Egentligen finns de till för att rädda våra liv om olyckan skulle inträffa. Tänk på det nästa gång du himlar med ögonen åt deras genomgång av säkerheten.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 14/6 2016)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar