att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

27 aug. 2015

Cilla Naumann, Bära barnet hem, Natur & Kultur


I Cilla Naumanns förfarna händer knyts fiktionen samman med verkligheten på ett vinnande sätt. Hennes nya roman Bära barnet hem skildrar något högst realistiskt – moderskapet – med hjälp av en berättelse som fylls av det outtalade och oinfriade. Hon dubbelexponerar två mindre konventionella föräldrarepresentanter. Dels berättaren, som tillsammans med sin nu vuxna adoptivson återbesöker Colombia för att söka upp hans biologiska mor. Och dels Ana, föräldralös kvinna uppvuxen på ett kloster, och nu en barnsköterska som går aningen för långt i sina omsorger. Två icke-mödrar som ändå tar sig ur det vi förknippar med en snäv mödraroll.   


Det här är en roman som antar skepnaden av ödesmättad saga. Bakgrunden tecknas summariskt men varsamt. Trovärdigt skildras oro och vankelmod hos de dubbla protagonisterna, vars berättarperspektiv vi växelvis följer. Hemligheter anas, och Naumann bevarar mystiken. Hon skriver skarpt och trovärdigt, med en inlevelseförmåga som sträcker sig långt utanför bokpärmens minimala omfång. Som läsare befinner du dig hela tiden sida vid sida med karaktärerna, i denna imponerande tätt skrivna roman, vars språk präglas av exakthet och pregnans.

(Också publicerad i Vi 9/2105)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar