att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

6 mars 2015

Randfenomen, Åsa Maria Kraft


Den spännande poeten Åsa Maria Kraft fortsätter att bryta ny mark med sina konstnärligt utformade böcker. En medeltida legend bildar fond till en ovanligt effektfull varning om klimathotet, och det är läsning som gör världen – och kanske dig själv – större.

Åsa Maria Kraft är en påhittig poet. Hennes förra bok Självpornografi, som kom 2012, var en okonventionell kärlekshistoria där hon konsekvent använde det då kontroversiella könsneutrala pronomenet ”hen”. Bland de nio böcker hon har skrivit finns också en klimatopera och ett drama om Irakkriget.


Hon utgår gärna från andra källor, både visuella och textuella, och väver in dessa i sina egna böcker. Det kan vara medeltida helgonlegender lika gärna som autentiska förhörsprotokoll med den brittiska vapeninspektören David Kelly, som begick självmord 2003. Ända sedan första boken Fyra påhitt har hon arbetat med formgivaren Lotta Külhorn, vilket bland annat har resulterat i att delar av vissa böcker har tryckts i röd text.

I nya boken Randfenomen finns 36 bilder från medeltida bestiarier bifogade, fantasiväckande illustrationer av monster. Det är en i vanlig ordning egensinnig bok, där hon delvis utgår från ett framtida scenario – endast sju år framåt – där bina har dött. Hon låter det sista biet Quuuii svara: ”Ert samhälle var i grunden skadat då det saknade den hexagonala inramningen som är samhällets grund. Vi försvinner, men kommer tillbaka senare […] Efter för er miljontals år. Vi kommer tillbaka och då finns ingenting av er kvar. Era byggnader, er konst, er techne – inget finns kvar, för endast det av en hexagonal form inramat (honung) kan sparas i färg-form-nyanserna.”

Kraft anspelar uttalat på en medeltida legend om Margareta av Antiokias, som lär ha kämpat mot djävulen, i form av en drake. Hon tar sig in i denna drake och besegrar den genom att det kors hon har i handen växer ut till ett träd. Redan i boken I ständig hög konversation mellan jungfrurs huvuden, det sker från 2003 berättade hon om Margareta, som ett av fyra kvinnliga helgon, som brukar kallas ”huvudjungfrurna”.

Men du behöver inte bli rädd för att känna dig okunnig i de källor som används. Det är ju fullt möjligt att uppskatta exempelvis T.S. Eliots Det öde landet utan att känna till att han utgår från en graalmyt om ”The Fisher King”. I stället kan du kapitulera inför den sällsamma skönheten i Krafts poetiska prosa, där hon påminner att ordet ”drönare” fått ny betydelse under 2000-talet.

Det här befinner sig nämligen i ett mellanläge mellan poesi och prosa, liksom Krafts tidigare böcker. Att föra ihop en medeltida helgonsaga med växthuseffekten låter möjligen som en knasig premiss för en bok, men jag gillar hur hon tar sig an sitt ambitiösa projekt, utan rädsla för att uppfattas som pretentiös.

Du kan växa av att ge dina läsvanor en utmaning. I juxtapositionen mellan det medeltida och det nutida finns också en spänning som ger ökad intensitet till hennes klimatkritik, utan att göra den dogmatisk eller domedagsmässig.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 6/3 2015)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar