I stället för
deckare: jag rafsade ihop några böcker som jag gärna skulle läsa,
om bara tiden medgav det. Men jag är bunden vid Augustprisnominerade
böcker, ett Sisyfos-arbete. Dock får jag ju inte yppa något om
detta, vilket kan vara en aning frustrerande. I och för sig tycker
jag det är kluvet att rekommendera böcker till andra, speciellt när
”andra” bara vill höra namnet Khaled Hosseini, och rynkar på
näsan om jag säger ett namn som Clarice Lispector eller Gabriella
Håkansson.
Dessa sju titlar är
dessutom högst godtyckligt valda, och kunde lika gärna ha blivit
sju andra. Jag ska tillbringa ett par dygn på tåg inom kort, så
kanske jag ges tid att ägna mig åt något åt det här hållet då.
Eftersom jag är som
folk i allmänhet, och gärna läser om böcker, så här på
sommaren, i avsaknad av hängmatta. Senast jag låg i en sådan –
åh, det kan kvitta, förresten!
Fallet Sandemann har jag planer på att stapla i min hög av sommarläsning. Men just nu Tala, minne.
SvaraRaderaDet kommer en ny bok av Gabriella Håkansson i höst!
SvaraRaderaAlltså, alltså... det där med hängmattan... verkar vara en underskattad njutning hos dig, Bernur! Följ med mig till mitt Norrbotten där jag har en alldeles speciell hängmatteupplevelse ända sedan barndomen: mattan hänger i en luftig björkskog - alltså gäller myggvarning - men ibland kan man ligga där och låta blicken följa björkstammarnas mönstring upp mot de lätt svajade kronorna som fransar mot den blå himlen med de förbidrivande molntussarna och följa fåglarnas, humlornas, fjärilarnas förehavanden. Låta tankarna gå på ett liknande sätt. Liggandet är alls inte passivt; benen, fötterna, armarna, spjärnar lätt på kanterna för att hålla balansen och få mattan att lätt
SvaraRaderagunga. Du får en möjlighet att titta djupt in i livets brunn om du så vill. Läsa i ditt eget livs bok. / Britt Mari.
Haha, ja, kanske det! Problemet är att jag är så fasligt ovig, befarar att jag om jag hamnade i en hängmatta inte skulle klara av att ta mig därifrån - - -
SvaraRadera