att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

4 apr. 2013

Stjärnan i foten. Dikt och bild, bok och tanke hos William Blake, Carl-Johan Malmberg

I sin bok om den brittiske romantikern William Blake kallar Carl-Johan Malmberg honom för ”möjlighetens diktare”. Det är en vacker sammanfattning av den optimistiske särlingen Blake, som nu äntligen fått en vacker och ytterst läsvärd introduktion på svenska.

Till största del missförstådd av sin samtid har poeten och bildkonstnären William Blake (1787-1827) blivit desto mer uppskattad av senare generationer. Många kan nog vittna om sitt privata ”Blake-ögonblick”, när vi med klarsynt andäktighet drabbats av kraften i Blakes dubbla vision – alltså en bildsatt poesi där både text och bild är lika djärv och nyskapande.

Carl-Johan Malmberg berättar inledningsvis i sin rika monografi Stjärnan i foten om ett sådant ögonblick. Det är en ambitiös och på många plan oerhört genomarbetad bok. Inom engelskspråkig forskning har Blake sedan länge varit ett hett villebråd, medan den svenska introduktionen har låtit vänta på sig. Vi som följt Malmberg som essäist genom bland annat tre samlingar är tacksamma att just han tagit sig an ämnet, inte minst med sina djupa kunskaper i både bildkonst och litteratur.

Malmberg är generös och delger med ödmjukhet sina personliga upplevelser, och uttrycker sig med skärpa och klarhet. Han är både självständig och djupt förtrogen med tidigare forskning, vilket får resonemangen att vila i spänningen mellan det egensinniga och det konventionella.

Det speciella med Blake är – bland annat – att han är lika enkel som han är svår. Som läsare av hans poesi kan du charmas av barnkammarramsor, men också förlora dig i mytologiska labyrinter och ett sätt att tänka i metaforer som hela tiden utmanar och skjuter fram vad som är möjligt att uttrycka i dikt. Han kan vara naiv i ena stunden, och starkt samhällskritisk i nästa. Eller i samma, som i den berömda dikten ”The Tyger”, som här får en tolkning över drygt 30 sidor.

Då är det tur att Malmberg också är både lättillgänglig och smart, och att han aldrig tillåter sin lärda sida att slå över i arrogans eller att han låter den skymma det han talar om. Detaljer lyfts fram med varsam hand. Om något ska kritiseras är väl definitionen av gotiken något slarvig, liksom att han undervärderar Burkes 1700-talsuppfattning om det sublima.

Men desto viktigare att Malmberg är så säker när han läser bild och dikt att han kan tillåta sig djärva tolkningar, samtidigt som han är vaksam inför övertolkningarnas lockelse. Titeln härleder han från en illustration där poeten Blake får inspirationen från poeten John Milton (numera så gott som bortglömd, trots att vi fick en svensk översättning av Det förlorade paradiset förra året – en bok som då hade Blakes illustrationer på omslaget!).

Det är skrivet i hängivelsens tecken, och precis som Blake excellerade i att förena motsatser – Himmel och Helvete, Oskuld och Erfarenhet – förnimmer jag när jag läser Stjärnan i foten hur Malmberg i sin tur har förenat passionen och omdömet. Få svenska skribenter har nog lika suveränt arbetat i både Logos och Patos tjänst. 

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 4/4 2013)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar