att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

1 apr. 2013

Böcker & drömmar …

Books & Dreams heter den litterära tidskrift som Albert Bonniers Förlag ersatte den insomnade Bonniers Litterära Magasin med. Det vore lätt att raljera över det fluffiga innehållet, grymta något kulturkonservativt om var fan de har gömt recensionerna, men det är ju en annan slags tidning, detta.

En tidning med mindre intellektuella anspråk, som ska lansera livsstilen med att läsa, där läsningen blir ett mys i soffan under en varm pläd med grönt te och citronscones inom räckhåll. Därför den ofarliga Elsa Billgren på omslaget, därför en intervju med skådespelaren Michael Nyqvist (där reportern, tillika chefredaktören, berättar att hon tilläts hänga i hans soffa), och kanske därför också reportage om både resor och mat. Därför en ”deckarkung” och en ”chicklit-drottning”, med tidningens egna ord. Och så lite finkulturell kredd med allas älskling Chimamanda Ngozi Adichie.

Kanske jag provoceras av just Billgrens leende, det kvinnliga leende som alla kvinnor i det här numret har – det avväpnande leendet, medan alla män ser bistra och allvarliga ut. Eller att jag provoceras av de många anglicismerna i texterna (Adichie ”blir helt blank” när hon ska nämna sin favoritförfattare), som måhända inte drabbar som en total överraskning med tanke på den slöa engelska titeln – men att en redaktionell text tillåts hävda att man ser fram emot Baz Luhrmanns nya version av The Great Gatsby är något jag inte kan låta passera: har de inte sett den skrattretande usla trailern?

Om jag sammanfattar: mycket bild, en produkt att bläddra i fram och tillbaka, men aldrig hitta något som fäster. Och som sagt: jag frestas att raljera över innehållet, men begriper ju att det är en fälla. Alla vill inte läsa jobbiga texter om Deleuze och Lispector. Må så vara – men alla vill inte läsa PR-texter om litteraturens kungar och drottningar heller. Eller säg så här: här mäts framgång enbart i upplagesiffror och snackisfaktor, och då känner jag mig helt utanför, som om det pågår ett samtal där jag inte är inbjuden eller önskvärd.

8 kommentarer:

  1. Jag tror att du helt enkelt klamrar oroligt efter gamla och igenkännliga litterära värden. Att skriva är att engagera sig i världen, att förändra den genom att låta vissa saker framträda tydligare, underligare, självklarare eller diffusare än vi annars förnimmer dem. Och det är väl det den här nya tidskriften gör.

    För säkerhets skull har jag lånat åsikterna från
    den här DN-artikeln som också behandlar nya saker som kritiker inte begriper sig på.

    Men det finns värre hot mot svensk kultur. EU:s brutala försök att nivellera nationella särdrag är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten.

    Emellertid ser kanske allting annorlunda ut i morgon.



    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Äntligen (står du i din predikstol igen)!
    Jag har sedan en tid följt din blogg och uppskattar mycket att du delar med dig av din litterära hängivenhet. Det finns verkligen inte många forum (vad blir det i plural?)vare sig på nätet eller i tidskriftshyllan som jag tycker är lika angelägna och ger mig lika många insiktsfulla litterära tankar och kunskaper; det är med förtjusning jag tar del av det du skriver.
    Books and Dreams är väl bara ytterligare ett exempel på att förlagsvärlden har övergivit den klassiska litteraturen. Eller urholkat begreppet och kallar allt som är tryckt mellan två pärmar för litteratur. Jag visste inte att Michael Nyqvist var författare, jag trodde han var skådespelare... Jag visste inte att Elsa Billgren var författare, jag trodde hon var någon slags kläd/mode/medial person...
    Äh, vad vet jag ...
    Och jag tror faktiskt att de som för det där samtalet som pågår inte vill bjuda in dem som vågar säga att Kejsaren är naken!

    SvaraRadera
  4. Jag läste den där Lyra-artikeln i DN, tyckte väl att den hade vissa poänger, men det har tuggats sedan åtminstone 1999, dvs senast hypertext var på modet & skulle helt revolutionera det litterära berättandet ... Men då får de skynda sig att göra nåt mer revolutionerande än Borges eller Erik Beckman, innan de upptäcker att allt redan är gjort!

    Nåväl, när väl texterna på internet blir tillräckligt bra, då söker sig ju kritiken ditåt, vilket också har hänt i en del fall, ex med Ett lysande namn.

    Anledningen till ditt "Äntligen", Marie-Anne, är nog att jag håller på att fasa ut min bokläsning, dvs att jag nu läser för Augustpriset, och det sker lite mer i skymundan ... Håll utkik dock efter en & annan dansk!

    SvaraRadera
  5. Ridå! Jag trodde alltsammans var ett aprilskämt! Därav min första kommentar.

    SvaraRadera
  6. Bengt - om du verkligen tog detta som ett aprilskämt gör det ännu roligare. Nu har jag fått mig två gratisskratt - ett av din kommentar och ett av din egen text om de standariserade djurlätena. Man tackar och bockar.

    Björn, det var fint att du lät dig inspireras att skriva den här texten, det visar två saker: att du ännu är ung och att du ännu betraktar litteraturens värld som ung. Å andra sidan kan den väl aldrig bli yngre än i Sverige? Om du nu ska plöja samtidslitteratur för August så lär du väl finna debutanter vilka, precis som Dostojevskij och Thomas Bernard, för att nämnda två helt olika, får "fem stjärnor" i lokaltidningens försök till litteraturkritik. Jag hoppas du kommer ut på andra sidan, ännu ung och med entusiasmen i behåll.

    SvaraRadera
  7. Mm, på nåt konstigt sätt känner jag mig mer naiv nu än när jag var yngre, då jag kostade på mig att vara cynisk till höger och vänster. Men det är väl så det är att läsa - en balansgång mellan naivitiet och cynism, att man ständigt låter sig överraskas av både det som är bra och det som är dåligt.

    Jaa, jag läser för brinnande livet, i en del fall böcker som jag nog aldrig skulle ha läst annars.

    SvaraRadera