att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

9 apr. 2013

Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall, Per Kornall

Otaliga larmrapporter om den svenska skolan indikerar samma varning, att vårt nuvarande skolsystem har nått vägs ände. Per Kornhall visar i sin viktiga bok både varför det har gått så snett, och hur det går att ta sig därifrån.

Vad är felet med den svenska skolan? I internationella jämförelser gör vi hyggliga resultat: vi är inte sämst i klassen, men inte heller klassens ljus (där sitter som bekant finnarna). I början av 90-talet utfördes en kommunalisering, och som av en händelse har våra mätbara resultat sjunkit från denna datering.

Problemet är att vi har gått från att ha en lysande skola till denna medelmåttiga, och nu befinner vi oss i fritt fall – så formulerade sig Maciej Zaremba i en uppmärksammad artikelserie i DN för två år sedan, och nu lånar Per Kornhall den frasen till sin bok Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall.

Ur mitt lärarperspektiv har jag lackat ur på alla slagord, löften och floskler om hur viktiga vi är, när sanningen är att samhället helt har vänt skolan ryggen. Och i förlängningen helt sonika övergett barnen – därav titelns lätta anstrykning av cynism. Vi har fått pedagogiska kontrollinstanser som hellre bekänner sig till ideologi än till empiri, som drivs mer av idéer än av erfarenhet.

Kornhall är ett avhoppat undervisningsråd från Skolverket: han uttrycker sig med tillbörligt sardoniskt tonfall när så behövs. Hans engagemang känns genuint, och hans exposé sträcker sig över ett vitt fält. Det är mestadels nedslående läsning, även om han optimistiskt nog låter kapitelrubrikerna täcka in en rörelse från ”oro” och ”vanmakt” till ”hopp”.

Hans resonemang är milt sagt tankeväckande, och de konstruktiva förslagen bildar en tämligen effektiv argumentationskedja. Bland annat gör han upp med de populistiska myterna att IT ökar elevernas kunskap och att små klasser är bra för elevernas inlärning – men han visar också hur det skulle vara möjligt att bryta den nedåtgående trenden, med flera optimistiska förslag.

Han föreslår föga förvånande att skolan återigen förstatligas. Det som kännetecknar de länders skolor som i kontrast till Sverige går framåt i de internationella undersökningarna är att de har valt likvärdighet, med detaljstyrda kursplaner. Här ges också lärarna mer förtroende, något som inte gjort sig beroende av den besinningslösa dokumentation som härskar i Sverige.

För en annan faktor som vi kan identifiera hos de länder som lyckas där vi misslyckats är just att lärarna ges tid till kollegialt samarbete, att det sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete som är inriktat mer på konkreta lektionsexempel än på de dimmiga teorier som har annekterat den svenska pedagogikforskningen.

Och Kornhall inskärper med sin viktiga bok i första hand lärarens betydelse: på så sätt försöker han också uppvärdera den lärarroll vars professionalitet nedmonterades med den kommunalisering som drevs igenom av Göran Persson. Med tanke på hur yrkets status har minskat är det knappast förvånande att det råder brist på ansökande till lärarutbildningarna.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 9/4 2013)

2 kommentarer:

  1. En väl fungerande skola är en n a t i o n e l l angelägenhet,

    därför bör den vara statligt styrd och vila på,

    som det står i skollagen,

    "vetenskaplig grund" och "beprövad erfarenhet".

    Kornhalls bok gör detta mycket tydligt, läste den just i dag och blev inspirerad.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det en inspirerande bok!

    SvaraRadera