Liberty, Jakob Ejersbo

Söker du en rik och omfångsrik roman, ska du välja Jakob Ejersbos roman ”Liberty”. Den lyckas diskutera ett samhällsproblem utan att använda moraliska pekpinnar, och är dessutom en fin uppväxtskildring om svåra yttre omständigheter.

Världsdelen Afrika blir för den västerländske författaren gärna en tom kanvas att fylla med diverse fördomar. Åtminstone tycker den nigerianske författaren Chinua Achebe det, och han har tröttnat på det rutinmässiga hyllandet av Joseph Conrads Mörkrets hjärta, som han uppfattar som ett rasistiskt verk.

Danske författaren Jakob Ejersbo är i sin roman Liberty knappast lika mycket kolonialist som Conrad, även om hans bok har kallats en modern Mörkrets hjärta. Medan Conrad skrev om européernas plundring av belgiska Kongo, har Ejersbo i första hand 80-talets Tanzania i blickfånget, och är den avslutande delen i en trilogi om Afrika, översatt till svenska av Urban Andersson.

Dit kommer tonåringen Christian för att bo med sina föräldrar, där fadern ägnar sig åt biståndsprojekt. Snart visar det sig att här finns en hel nordisk koloni av olika familjer. Vartannat avsnitt i boken har Christian som huvudperson, och vartannat har den jämnårige tanzaniern Marcus. De gillar reggae, och smider planer att ha ett disko.

Dock kommer andra saker i vägen: andra människors cynism och brutalitet, svek och lögner, fiffel och båg. Det visar sig att Christians föräldrars äktenskap håller på att krascha, och ganska snart att de inte bryr sig om sin son. Åtminstone uppfattar Christian det så, och barnet har ensamrätt på sina egna känslor. Ejersbo förlitar sig helt på dessa tonårskänslor, och ger tonfallet en snarstucken puls, som passar ypperligt till de två figurerna.

Romanen utspelar sig under hela 80-talet, och är en sorglig uppgörelse med den falskhet som präglade den maskerade filantropin, där välgörenhet mest handlar om att i framställningen av sig själv som god kunna släppa fältet fritt för ohämmade dåligheter. Som läsare ligger du ett steg före karaktärerna, men det uppfattar jag inte som ett berättartekniskt problem. Tvärtom blir tonåringarna mer trovärdiga, där de vacklar mellan att vara naivt lättlurade och att försöka öva sig i att vara desillusionerade. Det är också lyckat att Ejersbo avstår från att göra dem till helylleskillar, utan båda äger mindre lovvärda egenskaper.

Christians strävan att anamma det afrikanska livssättet är rörande, men dömt att misslyckas, likväl som Marcus försök att sko sig finansiellt möts av ständiga besvikelser. Afrika ska kuvas, lyder det osentimentala underförstådda västerländska budskapet: kuvas strukturellt och individuellt. Korruptionen blir själva normen, och överhetens människosyn utvecklas mot det äckligare allt mer romanen fortskrider.

Afrika under 80-talet var ingen lätt värld för tonåringar, och Liberty är en stundtals hård roman, där rotlösheten driver människorna till excesser som inkluderar oskyddat sex och drogmissbruk, där döden inte är någon långväga gäst. Det är ett äventyr att läsa denna frenetiskt spännande roman, som har åtskilligt att säga om människans egentliga natur.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 17/4 2012.)