1. Jag förtydligar. Häromdagen råkade jag yttra något obetänksamt vid en konversation, när jag diskuterade skillnaden mellan de texter jag skriver under namnet "bernur" och under eget namn i tidningen. När jag skriver för bloggen gör jag det i en t-shirt, sa jag, och när jag skriver i tidningen tar jag på mig skjorta, och slips (och ibland byxor), sa jag, men - äh, det där var ju bara snack, inget jag hade tänkt säga. För det stämmer inte ens. Jag gör ingen skillnad, och jag tror inte att det gör någon skillnad heller. Texterna i tidningen är 3 000 tecken, på bloggen helt obegränsat - det är en skillnad, men annars är jag densamme. (Betyder detta att jag har förståelse för Annie Lööf?)
2. En kollega sa något chockerande nyligen. Hen sa att det händer att hen rätt ofta hoppar över tråkiga partier när hen läser böcker. Det skulle jag aldrig göra: för mig är det oärligt, och ett svek mot författaren. Det krävs också väldigt mycket för att jag ska sluta läsa en bok innan jag har läst klart: kanske en gång vart tredje-fjärde år, på sin höjd. Vilket procentuellt är en låg siffra. Men jag kan inte förstå hur man kan avstå från att läsa - det är ju ett slags fusk.
Jag tycker inte att jag har några skyldigheter alls mot författaren. Jag läser det jag vill, slutar eller hoppar över allteftersom.
SvaraRaderaLäsning är inte plikt, läsning är lust - om det inte är mitt arbete, då är det min plikt.
Ah, men jag skulle aldrig skippa en rad, eller ens ett ord. Är det här bara för att jag heter Luther i mellannamn?
SvaraRaderaJag hoppade över - eller (delvis) skummade igenom mycket snabbt - minst hundra sidor när jag läste Le Clézios "Le Chercheur d'Or" (Skattsökaren) trots att jag verkligen gillar både honom och boken, och det var många år innan han fick Nobelpriset.. Kan dock försvara mig med att jag läste den som anvisad kursbok i franska, hade ont om tid och insåg vilken funktion de här kapitlen hade i romanens motsatsspel mellan då och nu, Europa och Afrika, oskuldsfull glädje och sterilitet/död. (Jag läste om senare, när jag hade mer tid).
SvaraRaderaNej, någon orygglig plikt att läsa allt i en bok jag påbörjat känner jag inte, även om jag oftast läser ut en bok om jag känner att den är något värd. I alla fall litterära böcker och det är väl det vi talar om nu.
Bloggar vs journalistik är intressant. Jag skulle säga att när det är en professionellt verksam journalist, "åsiktsskapare" eller kritiker som bloggar och inläggen handlar om samma slags ämnen som denne skriver/talar om i traditionella medier så ser jag blogginläggen som en fortsättning på hans/hennes vanliga, signerade skrivande i tidningen och så. Och menar att de här texterna i grunden bör bedömas efter samma normer, inom samma ramar, däremot kan ju tonfallet och graden av uttalad "jag-närvaro" vara olika. Det är inte okay att skriva "den som inte älskar min kompis NN är en idiot/hjärndöd svenneträbock" i tidningen och för mig är det oftast inte okay att göra det på bloggen heller, ifall det är ett inlägg som rör sig inom samma sfär som det man skriver yrkesmässigt och ska tas på allvar. Men många menar ju idag att bloggen a priori är ett privat rum och där gäller helt andra regler för vad som fungerar att skriva och begära acceptans för. Och utrymmet för uttalat gapiga personargument och narcissism i gammelmedia har också ökat rejält på senare år - en tråkig utveckling.
Jo, det finns en skillnad. Kanske. Eller borde finnas. Kanske.
SvaraRaderaNä, det finns väl olika bloggar - olika syften. Inte vet jag i och för sig om det är av plikt jag läser hela boken, dvs inte hoppar över partier. Eller om det är uppfostran.