Främling. En bok om Carola, Andreas Ekström & Johanna Koljonen

En bok om Carola har alla förutsättningar att bli storslagen, djärv och fantasifull. Men Andreas Ekström och Johanna Koljonen lyckas trots goda intentioner endast åstadkomma en trevlig och inställsam bok, som bara skummar på den fascinerande ytan.

Ursprungligen ville Andreas Ekström och Johanna Koljonen att deras Carola-bok skulle heta ”En känsla och jag litar på den”, en kaxig hälsning från genombrottslåtens textrad, något som verkligen har varit artistens outtalade motto genom hela karriären. Dock fick de nöja sig med det något mjäkigare Främling. En bok om Carola, vilket onekligen ter sig om en kompromiss.

Och just kompromisser är väl knappast det som varit Carola Häggkvists modus operandi. Snarare är uppfattningen att det har varit full gas, och det anknyter författarna till lite här och där i boken.

Ändå är det här en genuint ambitiöst försök att verkligen analysera fenomenet Carola. Tyvärr förlitar de sig starkt på ett stort antal intervjuer, som återges lite väl detaljerat. Drygt hälften av informanterna är eller har varit djupt insyltade i schlagerfestivalen, detta efterhängsna spöke som nog har varit mer en förbannelse än välsignelse för Carola – åtminstone ur konstnärlig synpunkt.

Främling är ingen biografi. Inte heller är det någon renodlat idolporträtt: förutom omslagsbildens lätt melankoliska eller bara utbränt uttryckslösa Carola saknas bildmaterial helt. Ekström & Koljonen försöker verkligen anlägga ett kritiskt perspektiv på Carola. Men de lyckas bara halvvägs, kanske beroende på att de skriver för mycket som journalister, och för lite som nördar.

Vad vi har fått är en artist som är något mer än någon annan artist, även om vi inte saknar excentriska aspiranter. Endast Carola har blivit en slags konstinstallation som ständigt är aktuell. För mig personligen har musiken aldrig någonsin gjort intryck, och när jag ser henne måste jag påminna mig om att hon inte bara är den där människan som uttalar sig om homosexuella, eller som umgås med kungafamiljen och visar sitt bröllop i tv, utan att hon också gör musik – rätt ofta, att döma av den gedigna diskografi som finns i avslutningen.

I några av bokens många enskilda kapitel finns glimtar av ett mer vettigt försök att tränga in i saker som sångteknikens betydelse, eller klassperspektivet. Men alla sidospår skymmer på något sätt föremålet självt, med samtidshistoria som svischar förbi: då blir det tydligt att författarna varit lite för hovsamma när de har skrivit, varit lite väl måna om att tillgodose inte bara Carola-fansen, utan kanske att också Carola själv ska kunna läsa boken utan att bli generad. Den kritiska blicken skyms av en vördnadsfull distans.

Därför tror jag att en punkigare skriven bok, under titeln ”En känsla och jag litar på den”, hade blivit mindre respektfull och mer fantasifull i sitt sätt att angripa den här oefterhärmligt spektakulära artisten. Nu är Främling en smårolig och småmysig bok, som duttar lite för mycket med Carola själv, och som använder många ord utan att säga särskilt mycket.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 16/4 2012.)