att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

25 sep. 2011

Coetzee läser Murray

I det som redan har blivit förra numret av NY Review of Books (29 Sept 2011) skriver Nobelpristagaren J.M. Coetzee om (blivande Nobelpristagaren?) Les Murrays nya diktsamling Taller When Prone, och även några ord om Killing The Black Dog, hans bok om depression (på svenska Den svarta hunden). Nu är jag inte längre så säker på att Murray är prismaterial: han verkar vara lite för burdus eller bara sur för en sådan sammankomst. Men jag kan rekommendera Coetzees essä/recension, för att den är så lång och ambitiöst skriven, med flera generella synpunkter, men också för att den verkar vara ett fint exempel på genuint kritisk läsning av en bok, och att han gör en intressant koppling från Murray till Gerald Manley Hopkins. Ett citat från en av Murrays nya dikter får mig annars att tänka på några rader hos Tranströmer, "Som att vara barn":
"Som att vara barn och en oerhörd förolämpning
träs över ens huvud som en säck
genom säckens maskor skymtar solen
och man hör körsbärsträden gnola."
Murray:
"Most Culture has been an East German plastic bag
pulled over our heads, stifling and wet,
we see a hotly distorted world
through crackling folds and try not to gag."
Coetzee är inte särdeles imponerad av Murrays nya dikter, menar att han inte varit bra sedan 1992: "Overall, the new poems have the feel less of urgent utterances than of demonstration exercises in how a poet’s gaze works, transforming things into likenesses."

4 kommentarer:

  1. Björn,jag har precis läst hans nya diktsamling, som ju finns på svenska och väl släpps om en veckas tid. Jag ser att den innehåller en handfull närmast banala dikter, men där finns också något som är minst lika bra som det han skrev för tjugotalet år sedan. Där finns rentav några gripande och starka dikter som skildrar det mycket vardagliga livet. Och en dikt som berättar om barndomens möte med de första asfaltlagda vägarna. Lustigt att just Coetzee dömer honom så hårt. Jag tycker själv att just han blir allt mer ointressant för varje ny bok.
    Men smaken är ju som baken. Och det kommer vi aldrig förbi. Nu ska jag gå till länken enligt din rekommendation.

    SvaraRadera
  2. Skillnaden mellan Murray och Coetzee är kanske självinsikt; Coetzee vet att han inte riktigt orkar lägga upp för den stora romanen längre...
    (Se hans "Ett dåligt år", en utmärkt postmodern introvert trippel-text)
    Förresten gillar jag Les Murray, av princip. Nu först när det är sagt ska jag kanske läsa artikeln...!

    SvaraRadera
  3. Ja, läs för all del det här av Coetzee. Flera av hans äldre böcker förblir stora läsupplevelser för mig, även om jag inte riktigt har lyckats bli gripen av hans senare.
    Jag har läst lite för lita av L Murray för att ha någon uppfattning, egentligen, men jag gillade hans bok om den svarta hunden.

    SvaraRadera
  4. den som inte vill ta en person som är intressant, jag tror det är en bra idé medan du lyssnar till deras berättelser.

    SvaraRadera