att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

5 jan. 2015

Vårens böcker 2015


Om man ska skönja en trend bland de nyskrivna svenska romaner som utges i vår är det tydligt att vi får mindre av självbiografiskt stoff i Knausgårds efterföljd, även om Ernst Brunner fortsätter sin planerade trilogi om sig själv, med Där går han 2. I stället premieras en inriktning mot fantasin, mot det originella och knasiga. Glädjande för oss som instämmer i T.S. Eliots gamla maxim att människan inte kan uthärda hur mycket verklighet som helst.

Hans Gunnarsson tar ut svängarna med sin nya roman All inclusive, om en författare som får ett och annat lik på halsen när han försöker skriva en bok om en semesterö. Beate Grimsrud fortsätter med knasigheterna när hon skriver om fyra människor som försöker hitta fram till varandra och sig själva i sin roman Evighetsbarnen.

Om det tidigare varit fritt fram med fan fiction om Hjalmar Söderbergs romanfigurer har turen nu kommit till Karin Boye. Johanna Nilsson diktar vidare kring Kallocain med sin roman Det grönare djupet, som handlar om hustrun Linda Kall. Till nästa vår får någon gärna skriva en fortsättning på Pär Lagerkvists Dvärgen, som återutgavs i höstas.

Två av 00-talets mest lovande debutanter var Viktor Johansson och Elise Karlsson. Båda utkommer i vår med romaner som bejakar det annorlunda. Johansson Bonsaikatt handlar om föräldrar som kidnappar sina egna barn, och Karlssons Linjen berättar utifrån kontorsmiljö om konkurrens och vad man är villig att göra för att behålla sin arbetsplats.

Bland vårens anmärkningsvärda debutanter finns Mikael Berglunds 1600-talsroman Ett föremåls berättelse om obesvar och Neftali Milfuegos roman från Chile, Tankar mellan hjärtslag, båda med potential att ge läsaren nya perspektiv på tillvaron.

Även om det utkommer en del intressant nyskriven svensk poesi, som Lina Hagelbäcks andra bok Violencia och hennes far, ser jag nog mest fram mot en dansk vår. Här sker storartade saker. Dels utkommer antologin Nervsystem med den nya unga poeterna i översättning, och dels Asta Olivia Nordenhofs Det enkla och det ensamma, en av de bästa danska diktböckerna på senare år.

Senare i vår utkommer den kanadensiska poeten Anne Carsons Röd doc>, en fortsättning på den Röd självbiografi som översattes för sex år sedan. Men någon självbiografi är det inte tal om: som vanligt låter Carson sina gestalter ignorera allt vad tid och rum heter, där antik mytologi är helt närvarande i nutiden.

Annars ser det ut som att förlagen satsar mindre på översatt skönlitteratur, om man undantar anglosaxiska deckare och thrillers. Förvisso utkommer några nya titlar av Marguerite Duras, samt Vladimir Nabokovs Ögat, som faktiskt aldrig översatts till svenska tidigare. Och så Virginia Woolfs Åren, i nyöversättning av Margareta Backlund, som ersätter en sjuttiotvå år gammal översättning. Den som tidigare inte läst Woolf kan gärna börja med Åren: den var hennes mest populära roman medan hon levde.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 5/1 2015)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar