Iris Frosts namn är
kusligt likt en bifigur i Aris Fioretos debutroman. När han hittar hennes
dödsannons får han enligt fiktionskontraktet överta hennes efterlämnade papper,
som utgör en pedantisk kommentar till tre av hans romaner. Atlas är det namn han ger till sin sannolikhetsprövande vidarediktning
av karaktärerna Sascha, Nelly och Irma. Han låter Iris agera arkivarie i denna
minst sagt ambitiösa roman som pendlar mellan det uppsluppet humoristiska och
det magistralt självupptagna.
Det är ändå
stundtals stiligt utfört. Denna fejkade encyklopedi fullkomligt kryllar av
fotnoter, faksimiler, illustrationer, långa utvikningar. I stället för
konventionellt narrativ får vi essäer om själen, könet, hjärnan, poesin, tålamodet,
fantomsmärtor, kläder, transvestism, och mycket annat. Även om jag till en
början känner mig bortkollrad blir jag så småningom indragen i författarens
märkliga romanuniversum. Det är verkligen Fioretos för hela slanten, så det är
väl en smaksak om man ibland känner att det står en upp i halsen.
(Också publicerad i
Vi 11/19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.